– Utvecklingen går snarare åt andra hållet. Det är gruvnäringen som uppmuntras i den svenska mineralstrategin.
Nils Johansson är doktorand på avdelningen för Miljöteknik, en tvärvetenskapligt sammansatt forskargrupp på Linköpings tekniska högskola. Han har kommit halvvägs i sin forskarutbildning och gjort en licentiatavhandling där han har jämfört olika former av metallproduktion.
Metaller i sig har historiskt sett varit avgörande för människan. Gruvor har funnits i 100 000-tals år visar arkeologiska fynd som verktyg av flinta. Inte minst benämningen på tidsåldrar som järn- och bronsåldern betonar metallers betydelse. Guldrusherna var avgörande för utvecklingen i Alaska, Australien och Kalifornien.
– Metallerna är i dag viktigare än någonsin. De behövs industrikonstruktioner av stål, elkablar med koppar, aluminium för transporter. I stort sett alla metaller i hela periodiska systemet används numera. Ofta går det att byta ut dem mot mindre miljöskadliga. Det är svårt att hitta alternativen, men det går.
Metaller på fel ställe kallas för tungmetaller, då kan de vara mycket giftiga för sin omgivning.
– Vi lever i en tid när människan själv har blivit en geologisk kraft, säger han, en kraft jämförbar med vad naturkrafterna åstadkommer.
Enorma mängder metaller plockas ut från underjorden. Till skillnad mot olja försvinner de inte utan flyttas runt i systemen. Just det forskar han om, återvinning som möjligheter och nya alternativ till gruvdrift, eller skattjakt, som han också vill kalla det.
Gruvbolaget Tasman metals vill utvinna sällsynta jordartsmetaller i Norra Kärr mellan Ödeshög och Gränna. De är inte jämförbara med järn och koppar som finns koncentrerade i mycket större mängder. Ur sitt forskarperspektiv har Nils Johansson har dock två invändningar mot gruvprojektet.
– Vi borde satsa mer på återvinning av sällsynta jordartsmetaller istället, för den är lika med 0. Dessutom är själva utvinningen av sällsynta jordartsmetaller är mycket ineffektiv, endast 45 procent av de metaller som bryts hamnar slutligen i produktionen.
Japan har kommit längst med att återvinna sällsynta jordartsmetaller, mycket beroende på de dåliga relationerna med huvudproducenten Kina, som står för 97 procent av utvinningen i världen.
Hur mycket skulle det gå att återvinna?
– I teorin skulle det gå att skapa ett cirkulärt flöde, men hela tiden ökar metallkonsumtionen, både i industriländerna som låglöneländerna.
Mycket ofta ses återvinning endast som ett litet komplement till gruvutvinningen.
Många tror Sverige är bra på att återvinna, men vi återvinner endast omkring 30 procent av metallerna, då handlar det mest om koppar, järn, aluminium och zink. Europa i genomsnitt har 3,5 gånger mer återvinning av metaller än utvinning.
Nils Johansson ser soptipparna som ett förråd som det nu är dags att ta sig an.
– Troligtvis finns lika mycket metaller i avfallsupplagen som i aktiv drift.
Återvinning får lägre sociala och miljömässiga konsekvenser än gruvdrift. Ändå är de politiska stöden till gruvbranschen betydligt mer gynnsamma med mer forskningsmedel, undantag från skatter för deponi, koldioxid, svavel och energi. Det kan handla om flera miljoner kronor per år enbart i skatt.
Nils Johansson föreläser om metallåtervinning på Östergötlands museum 30 oktober.