Det säger Anders Weihe, förhandlingschef för arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen. Han syftar på planerna att utöka möjligheten för statsbidrag så att företag ska kunna behålla anställda som utbildar sig under lågkonjunktur. Det skulle ge företagen möjlighet att omstrukturera verksamheten och snabbare ta sig ur dåliga tider.
De flesta andra EU-länder har ett liknande system, och Anders Weihe påpekar att alla knappast har prövats mot EU:s regler om stadsstöd och snedvriden konkurrens.
– Det blir egendomligt när andra länder har ett stöd. Ska Sverige späka sig och offra sig på marknadsekonomins altare? Möjligheten att permittera får en starkt styrande effekt på var i världen man lägger verksamhet. När ekonomin vänder uppåt hamnar volymerna där man snabbt kan öka sin verksamhet. Kan man permittera anställda i ett land så innebär det stora fördelar.
Några exempel på det?
– Efter krisen 2008 hamnade lastbils- och personbilsvolymer i Belgien och Frankrike. Och tysk industri kunde ta marknadsandelar, svarar Weihe.
Kritiken mot stöden skulle kunna vara att företagen blir bidragsberoende och obenägna att modernisera sin verksamhet.
– Den risken är mycket liten. På 1980-talet såg världen helt annorlunda ut, med slutna nationalstater som Kina och Sovjet med omoderna fabriker som hölls uppe med statsstöd. I dag är de här länderna mycket benägna att omstrukturera. Samtidigt är industrin och staten i Kina sammanvävd på ett helt annat sätt än i västvärlden. Det ger Kina konkurrensfördelar.
Var ska man dra gränsen?
– Det är en svår fråga. Men ska man ha ett svenskt stöd så ska det vara tillgängligt för många företag, som förstås uppfyller något slags kriterium för det. Det handlar om att överbrygga en svår tid för ett företag som sedan ska leva på egna meriter. Och då kan man inte utesluta några.
En annan oro är så kallade dödviktseffekter, alltså att bolag som får stöd, kanske ändå inte hade sagt upp personal.
– Den situationen kommer att uppstå, med felaktiga bedömningar och liknande. Men kan man rädda 70 procent av företagen så är det en stor vinst. Efter krisöverenskommelsen mellan parterna, 2009, har vi bedömt att vi lyckades rädda 40 000 jobb. Då kan man fundera på om inte arbetsgivare och fack kan klara det här själva. Men återigen, varför ska vi konkurrera med länder där det finns ett intresse av att stödja industrin i svåra tider, frågar sig Anders Weihe.