Det sÀger Anders Weihe, förhandlingschef för arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen. Han syftar pÄ planerna att utöka möjligheten för statsbidrag sÄ att företag ska kunna behÄlla anstÀllda som utbildar sig under lÄgkonjunktur. Det skulle ge företagen möjlighet att omstrukturera verksamheten och snabbare ta sig ur dÄliga tider.
De flesta andra EU-lÀnder har ett liknande system, och Anders Weihe pÄpekar att alla knappast har prövats mot EU:s regler om stadsstöd och snedvriden konkurrens.
â Det blir egendomligt nĂ€r andra lĂ€nder har ett stöd. Ska Sverige spĂ€ka sig och offra sig pĂ„ marknadsekonomins altare? Möjligheten att permittera fĂ„r en starkt styrande effekt pĂ„ var i vĂ€rlden man lĂ€gger verksamhet. NĂ€r ekonomin vĂ€nder uppĂ„t hamnar volymerna dĂ€r man snabbt kan öka sin verksamhet. Kan man permittera anstĂ€llda i ett land sĂ„ innebĂ€r det stora fördelar.
NÄgra exempel pÄ det?
â Efter krisen 2008 hamnade lastbils- och personbilsvolymer i Belgien och Frankrike. Och tysk industri kunde ta marknadsandelar, svarar Weihe.
Kritiken mot stöden skulle kunna vara att företagen blir bidragsberoende och obenÀgna att modernisera sin verksamhet.
â Den risken Ă€r mycket liten. PĂ„ 1980-talet sĂ„g vĂ€rlden helt annorlunda ut, med slutna nationalstater som Kina och Sovjet med omoderna fabriker som hölls uppe med statsstöd. I dag Ă€r de hĂ€r lĂ€nderna mycket benĂ€gna att omstrukturera. Samtidigt Ă€r industrin och staten i Kina sammanvĂ€vd pĂ„ ett helt annat sĂ€tt Ă€n i vĂ€stvĂ€rlden. Det ger Kina konkurrensfördelar.
Var ska man dra grÀnsen?
â Det Ă€r en svĂ„r frĂ„ga. Men ska man ha ett svenskt stöd sĂ„ ska det vara tillgĂ€ngligt för mĂ„nga företag, som förstĂ„s uppfyller nĂ„got slags kriterium för det. Det handlar om att överbrygga en svĂ„r tid för ett företag som sedan ska leva pĂ„ egna meriter. Och dĂ„ kan man inte utesluta nĂ„gra.
En annan oro Àr sÄ kallade dödviktseffekter, alltsÄ att bolag som fÄr stöd, kanske ÀndÄ inte hade sagt upp personal.
â Den situationen kommer att uppstĂ„, med felaktiga bedömningar och liknande. Men kan man rĂ€dda 70 procent av företagen sĂ„ Ă€r det en stor vinst. Efter krisöverenskommelsen mellan parterna, 2009, har vi bedömt att vi lyckades rĂ€dda 40 000 jobb. DĂ„ kan man fundera pĂ„ om inte arbetsgivare och fack kan klara det hĂ€r sjĂ€lva. Men Ă„terigen, varför ska vi konkurrera med lĂ€nder dĂ€r det finns ett intresse av att stödja industrin i svĂ„ra tider, frĂ„gar sig Anders Weihe.