Fotbollen går på sparlåga i en tung och mörk coronaskugga. Det hindrar förstås inte att man kan besöka idrottsplatserna där det borde ha varit matcher vid det här laget. Få utflyktsmål är lika ögonfägnande, njutbara och rogivande som en fotbollsplan utan fotboll. Finns det något vackrare än en grön gräsplan förgylld av knivskarpa, vita linjer? Tveksamt.
Följ med på en tur bland välklippta gräsmattor och ta det som en inspiration för egna odysséer i ett somrigt Östergötland. Gåtan om varför åskådarbänken i Örtomta är vänd åt fel håll, så att man betraktar den gamla klubbstugan och vänder fotbollsplanen ryggen, förblir dock obesvarad.
Men vi börjar i Malmslätt. Så klart. Hellgrenshagen är en av länets vackraste idrottsplatser och hemmaplan för Malmslätts AIK sedan 1948. Det vita trästaketet som omger A-planen ger en känsla av engelsk galoppbana. Gräsklippningen är i full gång och mellan träden, bortom planen, skymtar en löpare i motionsspåret. Träden i slänten blommar och när jag sätter mig på en bänk, har jag MAIK-gubbarnas faluröda klubbstuga i ryggen.
Här vill man stanna länge. Nya arenor väntar emellertid och jag kör österut. Jag hinner både köra in i och ut ur Örtomta innan skylten "Örtomtavallen" pekar ut riktningen åt höger, in på en grusväg. Rena rama landet och idrottsplatsen övergår i en hage kantat av björkbevuxna kullar. Fåglarnas kvitter är det enda som bryter tystnaden innan en passerande bil tutar borta på grusvägen. Ett elstängsel ska skydda den välklippta planen från vildsvinens härjningar – antar jag – och där det brukar vara träbänkar att sitta på återstår nu bara betongfundamenten.
På en bänk i slänten dukar jag upp kaffe och mackor och sitter och stirrar in i det gamla klubbhuset. Planen har jag bakom mig. Brukar inte spelet vara mer sevärt än så? Då har ändå Janne Hellström, Pekingikonen, Örtomta GoIS som sin moderklubb. Men det var länge sedan.
På Munkebodavallen i Norsholm rister det plötsligt till av oväntad action. Jag anar en rörelse på håll. Match? Träning? Nä, det visar sig vara en dam som sneddar över planen med en liten hund i släptåg. Ibland får man vara nöjd med det lilla. Men idrottsplatsen är vacker, den här också. Planen är mjukt omgiven av grönska. Lövträd utmed långsidorna och en rad granar bakom det bortre målet.
Även här vill man stanna länge. Men Krokhagens IP i Kimstad hägrar. Väl där möts jag av en bandtraktor, eller möjligen pistmaskin, och bakom den pågår skytteträning för fullt. Gevärsskotten smäller i vallen som en påminnelse om idrottsplatsens utveckling under senare år med nytt fokus på både skidåkning och skidskytte. Bakom anslagstavlan klättrar tallarna uppför slänten och hela vyn påminner om ett kittlande möte mellan fotboll och friluftsliv.
Utflykten avslutas med lite nödvändig Vikbolandskänsla. På Dagsbergsvallen, hemmaplan för Dagsbergs IF, jobbar vattenspridaren för fullt och altandörrarna till det rätt nya klubbhuset, invigt 2008, står inbjudande öppna. Det blir en kort husesyn och blicken fastnar på tidigare spelaren Palle Jacobssons målning på idrottsplatsen och med kyrkan i fonden. Den kulturella utsvävningen fordrar mer kaffe och jag sätter mig på en av bänkarna bakom avbytarbåsen och summerar en sensationellt händelserik dag i föredömligt makligt tempo. Det finns 14 bänkar, varav åtta med armstöd. Lyxigt.