En måndag tre dagar efter studenten börjar Tommy Karlsson sin anställning på Motala verkstad. Många år senare, våren 2017, efter en tid av omorganisation och uppsägningar, försvinner Tommys tjänst in i en annan. Då har han jobbat på Motala verkstad i 37 år, och inte skrivit ett CV sedan 1980.
– Det var oroligt i omgångar och det slog mig ju att "det kanske är min tur nästa gång". Den tanken kändes inte så farlig egentligen men sen när man väl fick beskedet, då kändes det ju inte bra, då blev det olustigt.
När Tommy går hem från Motala verkstad sista gången ska han snart fylla 55 år, och får 6 månaders arbetsbefriad lön. Under sommaren drar han och hustrun ut och seglar. Tio veckor senare kommer han tillbaka till verkligheten och börjar jobbsökandet.
– Jag sökte väldigt många jobb, i Borås, Göteborg, Rimforsa, och gick på många intervjuer. Ibland kändes det som att min ålder sågs som en bra erfarenhet. Men ibland - när man varit två kandidater kvar i slutet och inte fick jobbet - så fick man känslan av att "jaha nu tog de den yngre".
– För mig var det en rädsla att släppa ett jobb som jag hade haft under en längre tid, säger Lena Jarnryd. Att ta steget till något nytt utan att veta vad, när och hur det nya jobbet kommer att bli verklighet. Du känner utanförskap och rädsla, att du inte duger.
Lena Jarnryd har länge jobbat med internationell försäljning. Innan semestern 2015, efter flera långa diskussioner och samtal med sin arbetsgivare, beslutas att Lena ska sluta i september.
– Vi hade en jättebra och tuff diskussion. Jag hade jobbat på företaget i tolv år och var ganska trött och omotiverad på slutet.
Även Lena får behålla sin lön under sex månader efter uppsägningen. Hon strukturerar om sitt liv; säger upp lägenhet i Linköping, flyttar ut i sommarstugan och börjar träna med personlig tränare. Söker jobb.
– För mig var det viktigt att hålla mig sysselsatt, all ovisshet ger en massa anspänning som frigörs av träning. Jag åkte in till Trygghetsrådets kontor varje dag och blev en del av den gemenskapen, åt lunch med andra som var i min situation.
Arbetssökandet blir Lenas nya jobb. Hon skickar 10-15 ansökningar i månaden, och börjar med tiden lära sig vilken typ av jobb som hon blir kallad till intervju till. Liksom Tommy Karlsson går hon ofta vidare till sista steget i rekryteringen.
– Åtta gånger var vi två personer kvar och jag fick höra "tyvärr men...", säger Lena. Till slut bad jag min handledare på Trygghetsrådet om hjälp att slipa på mina intervjufärdigheter, och fick efter drygt ett år som arbetssökande en provanställning på en helt ny industri i Huskvarna.
I nio månader pendlar Lena Jarnryd dagligen mellan stugan utanför Linköping och Huskvarna. Tre timmar i bil varje dag. Till slut säger Lena ändå "tack, men nej tack" och blir i slutet av 2017 arbetssökande igen.
– Första perioden var min utgångspunkt: jag behöver ha ett jobb. Andra perioden ville jag ha rätt jobb för mig. Då hade jag gått igenom hela den där processen redan, och hade bättre insikt i vilken kompetens jag har att erbjuda.
Sedan april 2018 jobbar Lena Jarnryd med affärsutveckling på start-up företaget Epishine i Linköping. Tommy Karlsson började i mars jobbet som kvalitetskontrollant på företaget Sulzer i Vadstena. Båda har dessutom fått bättre betalt på nya jobbet. Och enligt Trygghetsrådet, som jobbar med tjänstemän som blivit uppsagda på grund av arbetsbrist, så är de inte ensamma om att vara över 50 med nytt jobb och bättre lön. Enligt Trygghetsrådets halvårsstatistik för Östergötland fick 14 procent fler över 50 nytt jobb under första halvan av 2018, jämfört med samma period förra året.
– Arbetsmarknaden i Östergötland är mycket stark. Det är glädjande att arbetsgivarna efterfrågar erfarenhet, säger Magnus Gustafsson, regionchef för Trygghetsrådet i Östergötland. Extra roligt är att ökningen håller i sig när det gäller nya jobb till personer över 50 och 60 år.
Enligt Magnus Gustafsson är det en gammal myt att en arbetssökande över 50 år inte längre är gångbar. Snarare borde fler våga ta steget och se över möjligheterna att göra något nytt.
– När man väl fått nytt jobb, och kommit över oron det innebär att inte ha ett jobb, så säger man ofta till sig själv "varför gjorde jag inte det tidigare?". Det hör vi nästan jämt.