"Man har lärt sig ungefär var man ska stå för att komma först in och slippa trängas", säger Christer Joelsson som står och väntar på tåget hem till Tranås.
På väg till Linköping från Skänninge sitter vännerna Vilma Norman och Marjam Samanli och gör planer för kvällen. I Marjams handväska ligger en ansiktsmask som hon tvekar att ta på sig. Fast hon egentligen vill.
– Jag är jätteorolig för att bli smittad, men jag vågar inte ha masken för att ingen annan har.
Att det skulle vara ungdomar som främst sprider smitta just nu tror de inte stämmer. I vanliga fall försöker de undvika att åka tåg, men idag har de ett ärende i stan.
– Vi ska...ehh...träffa en kompis, säger Marjam.
Är det jobbigt att säga?
– Nä... Det är bara det att vi klagar på andra, men gör det värre själva med...
I Linköping kliver de flesta av. En stor mängd resenärer möts i vagnsdörrarna och tåget fylls snabbt på igen. Den som vill hålla avstånd till andra har det svårt på perrongen intill tågen. Det är måndag och klockan är efter 16 och är den tid, som tillsammans med klockan 7-8 på morgonen, då mest trängsel riskerar att uppstå.
De flesta resenärer håller avstånd till varandra så gott de kan. Det är främst vid på- och avstigning som trängsel kan uppstå.
Christer Joelsson står och väntar på att få åka hem efter en lång arbetsdag.
– Jag är styckare så jag kan inte jobba hemifrån – jag får inte ta med mig djuren hem, skrattar han så att pappersmasken guppar.
Den åkte på för en vecka sen efter att han läst om teorier att viruset skulle vara luftburet.
– Sen har vi smitta på jobbet med så... Jag är inte orolig, men jag slipper ju helst få det.
Stina Tjörnbo tar tåget till jobbet i Linköping nästan varje dag. "Det är svårt att hålla avstånd, det går nästan inte", säger hon från hörnplatsen där hon står och pratar med Jens Eriksson.
Från Tranås lämnar hans tåg redan före klockan 6 på morgonen.
– Men det har blitt mindre på dä, säger han på östgötska och syftar på färre resenärer.
Östgötatrafiken skriver på sin hemsida att de nu inte kan göra mer för att minska risken för trängsel – var och en måste tänka till och ta ansvar. Numer är det en oskriven resenärsregel att sitta på vartannat säte.
Vilma Norman och Marjam Samanli har hittat en lugn plats, men bävar för avstigning. "Det känns inte som att corona finns i Sverige, för ingen anpassar sig. Folk är liksom på varandra", säger Marjam.
På tisdagsmorgonen klockan 7.20 strålar ljuset från pendeltågets nos starkt i ögonen på trötta resenärer. Ett 30-tal personer kliver på i Mantorp. Otto Ahl är på väg till gymnasiet i Norrköping.
– Jag har burit mask i ett par månader nu. Med den känner jag mig mer säker, för det är alltid proppfullt på tågen när jag åker. Fast jag vet bara om två till på hela skolan som använder mask, säger han samtidigt som han viker ner tyget så att det går lättare att kommunicera.
Blir du inte orolig när vi står och pratar såhär då?
– Nej, inte så. Det är mer när man kliver på och av som det blir så oerhört trångt.
I Linköping töms nästan hela tåget innan det kör vidare, nästan tomt. På stationerna närmast Norrköping fylls platserna upp på nytt.
Tågvärden Jens Gustafsson kontrollerar Erika Sondebrings biljett. Hon träffar några vänner ibland för att inte känna sig så ensam. "Jag bor själv, men man har ju i alla fall sociala medier".
Erika Sondebring har lång väg till sin vårdutbildning i Söderköping, men behöver bara vara på plats ett par dagar i veckan.
– Jag som inte har tillgång till bil får helt enkelt försöka göra det bästa av situationen. Jag beställde faktiskt en mask i förra veckan så den kommer jag att börja använda snart. Det blev en i tyg, det är snyggast.
Morgon och eftermiddag på väg till och från skola och jobb reser flest med kollektivtrafiken. När det är dags att kliva av är det svårt att undvika att stå tätt i gångarna.
Plötsligt skär ljudet av en snytning genom vagnen. Snabbt lyfts böjda mobilnackar och ögon scannar av omgivningen. Vart kom det ifrån? "Snytaren" i fråga prasslar med något som skulle kunna vara en påse halstabletter. Tankarna skenar – vem dömer och vem bryr sig inte alls? Fram till liknande avbrott i pendlingslunken är alla resenärer inne i sina egna bubblor. Man delar luft och förhoppningsvis inte mer än så.
I väskan har Marjam Samanli ett ansiktsskydd, men hon använder det bara ibland trots att hon egentligen är orolig för att bli smittad av covid-19. "Det skulle vara skönare om fler hade på sig", säger hon.
När tåget rullar in i Norrköping har klockan hunnit bli åtta och trängseln löses upp. För första gången på flera dagar tränger lite solljus fram. Idag är en ny dag.
Per Trofast har tågpendlat i fyrtio år. Tack vare flextid på jobbet kan han välja att resa lite andra tider för att slippa eventuell trängsel. "Åker man efter 8.30 på morgonen så är det nästan tomt".