Då öppnas utställningen Det blå skåpet på Östergötlands museum i Linköping. I utställningshallen finns en mängd föremål samlade. En del är från museets egna gömmor, annat är lånat från privatpersoner och från hembygdsföreningar runt om i länet. Åldersspannet mellan föremålen är i många fall flera hundra år. Som de över 500 åren mellan snibbskålen från sent 1690-tal och en liten katalog med titeln Jourhemskatter 2015.
Emma Friberg är utställningsproducent och har tillsammans med Tova Sylvan, föremålsintendent på museet, valt ut föremål finns utställda i Westmanhallen på museet. Men utställningen kommer förmodligen inte att se likadan ut hela tiden. Den kan komma att kompletteras med föremål som intresserade östgötar själva vill ställa ut.
– Tidigare i vår hade vi Operation folkkonst och då kom människor med egna föremål. Kanske kan vi få liknande respons nu. Vi får se, säger Emma Friberg.
För att göra utställningen lätt att ta till sig kan besökaren med fördel slå följe med de fiktiva personerna Viktor och Ylva. Under vandringen genom föremålsmagasinet pratar de om föremålen, de diskuterar sådant som samlande och pratar om vad som anses vackert eller inte.
Ibland sägs ju att föremålen talar till oss. Något som Emma Friberg tyckt varit aningens långsökt, tills hon stod nere i museets källare med en liten snibbskål från sent 1690-tal i handen.
– Då kändes det verkligen som vi möttes. Mina händer mötte hantverkarens. Vi höll i samma snibbskål. Det var fascinerande.
Utställningen kan också – förhoppningsvis – sätta igång tankar om det här med identitet. I dag betyder inte lokal eller regional tillhörighet lika mycket som tidigare. Många människor hittar istället likasinnade på nätet. Cosplay är en sådan företeelse. På utställningen finns kostymer som lånats ut av privatpersoner. Fantastiska kreationer som med råge innefattar samma kännetecken som man skulle kunna sätta på det man kallar traditionell folkkonst; ett kreativt hantverk som också säger oss något om personen bakom verket.
Så var det där med namnet på utställningen. Här ler Emma Friberg stort.
– Tja vi hittade på en rad mer eller mindre konstiga namn och sa; tar vi någon av dem har vi nog skitit i det blå skåpet. Men så tyckte jag att det blå skåpet passade bra. Så fick det bli.
