71-åringen vände sig till länsstyrelsen i Östergötland med en begäran om att få tillstånd att strö ut aska efter en avliden. Det framgick av ansökan att det är hans egen aska som han vill ska spridas över vattnet på en viss plats sommaren efter hans död.
Länsstyrelsen avvisade ansökan med motiveringen att ansökan inte kan prövas eftersom tillstånd att sprida aska endast kan ges när någon redan har avlidit.
Mannen överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Linköping och hävdade att det inte finns någon författning som förbjuder att han före sin död kan ansöka om att hans aska ska spridas i havet på en bestämd plats.
Enligt begravningsförordningen får ett tillstånd att strö ut aska endast ges om platsen där askan ska strös ut är lämplig för ändamålet och det är uppenbart att man kommer att hantera askan på ett pietetsfullt sätt. Förvaltningsrätten delar länsstyrelsens uppfattning att en förutsättning för att en prövning ska kunna göras är ett en person faktiskt har avlidit och att det därmed går att bedöma hur askan efter denne faktiskt kan komma att hanteras.
Förvaltningsrätten skriver: "Huruvida en viss plats är lämplig för spridning av aska vid en ospecificerad framtida tidpunkt går inte att bedöma".
Domstolens slutsats är att det inte i sak går att ta ställning till mannens ansökan om spridning av aska på en viss plats och att länsstyrelsen därmed gjorde rätt som avvisade ansökan.