De undertecknande verksamhetscheferna är ansvariga för en rad olika kliniker på regionens tre sjukhus och skrivelsen är ställd till vårddirektörer, HR-direktörer, regiondirektören samt majoritetens regionråd. De uttrycker oro för bemanningssituationen och skriver att det inte lönar sig att arbeta inom den dygnet runt-öppna vården.
Erik Müssener är överläkare och verksamhetschef för akutkliniken på US. Han är en av de verksamhetschefer som undertecknat skrivelsen.
– Jag känner en stark oro för enheter med dygnet runt-verksamhet. Det är många enheter som brottas med att försöka upprätthålla antalet öppna vårdplatser trots att det inte finns tillräckligt med personal.
Han är noga med att poängtera att de är många verksamhetschefer som undertecknat skrivelsen och att han inte kan tala för alla, utan uttrycker enbart sin egen åsikt.
– Regionen skulle skyndsamt ta fram åtgärder och då ville vi ge beslutsfattarna råg i ryggen. Vi ville visa att det finns en enighet bland oss verksamhetschefer. Det behövs snabba och kraftfulla åtgärder.
I skrivelsen står det att cheferna inte kan konkurrera med bättre betalt arbete på kontorstid och att vårdpersonalen byter till tjänster med bättre förutsättningar för återhämtning och ett fungerande privatliv.
– Min önskan är att det inom givna ramar ska finnas möjlighet att pröva olika eftersom varje verksamhet har sina egna utmaningar. Min uppfattning är att det tar för lång tid till beslut, oavsett vilket beslut man i slutändan får. Processtiden skulle behöva kortas.
Cheferna beskriver att det saknas tid för återhämtning mellan arbetspassen, att arbetsbelastningen är för hög, att kraven på produktionshastighet har ökat och att de har för lite personal. Personalen upplever dessutom etisk stress och otillräcklighet när de inte känner att de kan ge den vård patienten behöver.
Hur ser du på de satsningar som regionen presenterade efter er skrivelse?
– Jag tycker att det har lyssnats och att situationen tagits på allvar. Många av satsningarna är bra, men de är många, så kanske hade det varit bättre att fokusera på färre, men mer kraftfulla åtgärder. Vissa ligger dessutom långt fram i tiden och dröjer innan de kan förväntas ha effekt. Personligen hade jag uppskattat om man hade satsat på ersättning för pass på obekväm arbetstid. Både i tid och i ekonomisk ersättning.