Det var ett gäng gudfruktiga nunnor som publiken till en början fick möta på Kulturverkstans scen i Österbymo. Men skenet bedrog i den annars stillsamma klostermiljön. Under tagelskjortorna frodades suget efter klosterlikör och vårkänslor som svallade. Trots att det var sen höst.
Abbedissan (Sanna Nilsson) gjorde allt för att systrarna skulle hålla, och infria, sina klosterlöften. Bön och meditation blandades med taktfast städmani och hårt jobb i en eftersatt trädgård.
Men när syster Melissa (Cecilia Rydestrand) fick vittring, i bokstavlig bemärkelse, på en man, ja då sveptes den andliga passionen bort för att ge plats för en mera påtaglig fysisk kärlek.
En välsignad handling fick plötsligt en ny innebörd när tjuven Karlsson (Anton Ydrestrand) av misstag sågs som den nya klostersystern Ann-Charlott. Tillsammans med nunnorna förvandlade han klosterträdgården till de saligas ängder på ett sätt som abbedissan aldrig kunde tänka sig.
Publiken verkade gilla det småfräcka tilltalet, men framför allt var det pjäsens många ordlekar och språkvändningar som lockade fram de flesta skratten. Inte minst latino-ramsorna på hemsnickrad charter-italienska.
Då hade till och med "abbedissa aggressiva" svårt att hålla smilbanden i schack.