Ann-Charlott Feldt har skrivit en bok om spännade mytiska figurer.
skillnad mellan saga och sägen
Bo Karlsson har länge bott i Ydre, men har inte riktigt koll på sägnen.
– Han var väl här uppe i skogarna någonstans.
Tycker du att jätten Bule är fin?
– Han skrämmer väl en del, säger Bo Karlsson och skrattar.
Ann-Charlott Feldt är arkeolog på Östergötlands Museum och har grottat ner sig i spännande figurer som gett namn åt platser. En av dem är Jätten Bule som omnämns för första gången på 1600-talet.
Ursprungsberättelsen handlar om tre jättar som ska ha kastat en yxa mellan sig. En av dem var Bule som sades komma från Bulsjö, en gård öster om Österbymo. Sägnen släpper sedan de andra jättarna och Bule får en egen sägen.
– Det blev en svans på sägnen. Sägnerna blir ofta längre med tiden, säger Feldt.
Enligt den första historien skulle jätten Bule gå till kyrkan för att bli döpt.
– Han hade kastat en sten som låg på hans mark. Men han tyckte att stenen fortfarande var i vägen och bestämde sig för att flytta på den när han kom hem från kyrkan. Efter besöket i kyrkan kunde han inte längre lyfta på stenen för att han hade blivit svag av att bli kristen. Han kördes då hem på en oxkärra och dog hemma på Bulsjö.
Varför blev han svag av att bli kristen?
– Det handlar om att han inte hade den magiska kraften och styrkan som jätte. Han blev mer av en människa.
På statyn ser man också nyckel av guld, men den har blivit lite rostig med åren.
Berättelsen broderas sen ut ännu mer under 1700- och 1800-talet, och en ny historia tar form. Den här gången är jätten Bule förmögen och bor på en fin gård.
– Han hade fulla spannmålsmagasin, något som var väldigt värdefullt för överlevnad.
Även i den här varianten spelar kyrkan en roll. Den här sägnen har knutits till den tid då kyrkan i Norra Vi var nybyggd.
– Då reser jätten Bule till Norra Vi för att bli kristen. På vägen till Norra Vi inser han att han har en nyckel av guld med sig. Nyckeln som går till hans stora magasin med spannmål. Det tycker han är onödigt och lyfter på ett flyttblock och trycker under den. Sedan går han till kyrkan och blir kristen.
När han sedan kommer tillbaka upprepas historien, jätten Bule orkar inte lyfta på stenen och kommer därför inte åt nyckeln.
– Då kommer också oxkärran tillbaka i berättelsen. Bule blir så eländig att han åkte hem och dog.
Men historien tar inte slut där.
– Nästa grej läggs sedan till. Det finns ett gravfält vid Bulsjö där det ryktas om att han ligger begravd mellan två stora stenar.
Ann-Charlotte Feldt har skrivt flera böcker om Östergötland och dess historia.
Enligt Feldt kan sägen ha ett uns av sanning i sig.
– Kanske har det funnits en berättelse om en stor och förmögen man som blev kristen. Och sen så blev det en sägen om jätten Bule av alltihop.
Det finns skillnader i sagor och sägner även om de ibland kan gå ihop. "Sagan är för att underhålla och sägen för att förklara något."
Någon som har koll på sägnen är Ydrebon Glenn Gustafsson.
– Jätten Bule är en historia om när Ydre och Sverige blev kristna.
Men han berättar också en annan historia om jätten Bule. I den sägnen svor jätten en förbannelse att hela Bulsjö ska brinna ner om någon flyttade stenen.
Tycker du att jätten Bule är en bra reklampelare för Ydre och Österbymo?
– Ja, men det tycker jag väl absolut.
Jätten Bule står stabilt och stadigt.
Men det är inte bara ortsbor som har koll på jätten Bule, även turisterna har hört lite om Österbymos landmärke.
– Man har lite minnen från de olika berättelserna och det här mytiska kring Ydre. Det är lite häftigt, säger turisten Carl Öhrman.
Said Abdulkader Mohammed kommer ihåg att när han kom till Sverige lade han märke till den stora jätten i trä.
– Men jag kan inte historien.
Sägner om jättar som kastar saker till varandra är återkommande. Kättilstad och Hägerstad är två byar som båda är döpta efter jättarna Kättil och Häger.