Ner till den här nivån är det meningen att det svenska kärnavfallet ska föras och stängas inne i minst hundra tusen år.
Det som vi människor och hela biosfären måste skyddas mot är den dödsbringande radioaktiva strålningen.
Bränslet i våra kärnreaktorer är små runda bitar -- kutsar -- av upparbetat uran, packade på höjden i stavar. Men när de är uttjänta i reaktorn har de fortfarande kvar en stor mängd av sin energi.
Hur detta så kallade högaktiva avfall ska tas omhand har ännu ingen kärnkraftsnation i världen konstruerat en lösning på.
I bland annat England och Frankrike har avfallet upparbetats till små mängder plutonium, ett extremt farligt ämne som kan användas till kärnvapen.
För 20 år sedan fastnade Sverige för en metod att ta ned resterna till ett stort bergrum -- cirka två kvadratkilometer för det svenska behovet -- där de begravs i slutna hål. Flera länder har hakat på den svenska idén. I USA som har 103 reaktorer i drift pågår undersökningar vid Yucca Mountain i delstaten Nevada. Det amerikanska energidepartementet anger tre skäl till den lokaliseringen:
n Det är en öde trakt på 16 mils avstånd från närmaste stad, Las Vegas.
n Klimatet är extremt torrt.
n Grundvattennivån ligger mycket djupt.
Det är en strategi som skiljer sig avsevärt från den svenska.
I berget under Äspö bedrivs nu en intensiv forskning. Dels undersöks olika egenskaper hos berget och det djupa grundvattnet, dels testas metoden att gjuta in det inkapslade kärnavfallet i sina hål.
Vi promenerar längs den sluttande vägen allt längre ned i berget. När vi passerar en sprickzon rinner det vatten utefter bergväggen. Varje minut pumpas 1 600 liter vatten ut ur anläggningen. Det är ett vatten som är tre gånger saltare än Östersjön snett ovanför våra huvuden. Ursprunget är Littorinahavet som täckte området för 7 000 år sedan.
På de våta väggarna uppträder en gul, kletig sörja. Den orsakas av bakterier som lever inne i berget. Mikrobiologen Karsten Pedersen har hittat flera arter som klarar sig utan syre för att i stället leva på järn, svavel eller metan.
-- Vi vill att berget ska återgå till sitt normala syrefria tillstånd så fort vi förslutit förvaret. Bakterierna kan hjälpa oss att snabbt konsumera det syre som blir kvar, säger Jenny Hamilton på SKB.
I ett annat experiment sprutas olika radioaktiva isotoper (nedbrytningsprodukter av uran) in i borrhål som sträcker sig i en spricka i berget. Genom att ta ut vatten ur ett hål längre bort kan man mäta hur mycket radioaktiva partiklar som fastnat i berget.
Men än dröjer det många år innan ett slutförvar kan tas i bruk. SKB räknar med att mellanlagra det uttjänta bränslet i åtminstone 30 år till. Det sker i vattenbassänger på centrallagret CLAB strax intill kärnkraftverket i Oskarshamn. Ett par gånger i veckan anlöper det specialdesignade fartyget Sigyn med sin livsfarliga last. Hittills har 3 586 ton använt kärnbränsle sänkts ned i bassängerna. Det äldsta härstammar ända från 1954 då den första forskningsreaktorn startade i Ågesta söder om Stockholm.
Nu byggs CLAB ut till dubbla storleken. Om kärnkraften enligt den tidigare gällande planen stängs av 2010, kommer det att finnas 8 000 ton atomsopor i lagret. Men i dag tyder mycket på att vi får leva vidare med kärnkraft ytterligare en tid. Näringsminister Björn Rosengren vill köra på 35 år till, och det finns även förespråkare för en utbyggnad av nya reaktorer.