Oskarshamn-Figeholm
Året är 2009. På en konferensanläggning ett stenkast från Östersjön hålls ett möte som skulle kunna förändra den lilla småländska kommunen Oskarshamns framtid. I Figeholm, strax norr om centralorten, har fastighetsjätten Norlandia tillsammans med det danska bolaget WWP köpt en liten konferensanläggning. Nu vill man satsa rejält och bygga sitt "Circle Resort", ett stort badland kombinerat med lekland, aktiviteter, restauranger och en stor stugby. Konceptet jämförs med Lalandia och skulle, om det genomförs, kunna locka 400 000 turister och skapa 400 arbetstillfällen.
Dåvarande kommunalrådet Peter Vretlund (S) var med på mötet. Han har av personliga skäl avböjt att delta i en intervju, men konstaterar att de var fundersamma inför projektet. Och i en intervju med P4 Kalmar i maj 2009 sa han:
– Men man ska nog ha klart för sig att i sådana här projekt av den här storleken så är det kanske två chanser av tio att det verkligen blir som man har tänkt. Det är väldigt lätt att inta en negativ inställning från början och sedan säga ”vad var det jag sa”. Men samtidigt tror jag att det är tjänstefel för oss beslutsfattare att inte pröva möjligheten.
Och så blev det. Kommunen inledde arbetet med att göra detaljplaner för området som dels ägdes av företaget, dels av kommunen. Ganska snabbt växte önskemålen från entreprenörerna. Förutom huvudanläggningen och de cirka 1000 stugorna ville man nu också bygga 70 flytande villor och konstgjorda öar, en lösning för att komma runt svensk strandskyddslagstiftning.
– Någon gång under en 20-årsperiod så dimper det ner ett sådant projekt där man tänker "hur sannolikt är det?" Men om man bestämmer sig från början att det är omöjligt så blir det ju aldrig av. Vi hade ett resonemang om att vi hjälper till och ser vart det kan komma, säger dåvarande stadsbyggnadschefen Bodil Liedberg Jönsson.
SPLITTRINGEN: ALLT FRÅN TUMMEN UPP TILL "ALDRIG!"
Planläggningen skedde i tre steg. På luciadagen 2010 tar kommunfullmäktige i Oskarshamn beslut om att anta den första detaljplanen, den som ska möjliggöra själva huvudanläggningen och ett inte angivet antal semesterstugor. Politiskt finns dock olika åsikter om projektet.
– Frågan klöv politiken, och inte majoritet mot opposition utan tvärs igenom alla partier. Där fanns allt från de som skrek ”nej, för helvete nej. Aldrig!” till de som tyckte att det var en fantastisk möjligt. Och allting däremellan. Och som sagt, det var oberoende av politisk tillhörighet, säger tidigare oppositionsrådet Lars Blomberg (M).
Bilden var också att även kommuninvånarna var splittrade. Vissa var tydligt för, andra mer tveksamma och ett antal privatpersoner valde att överklaga detaljplanen. Även Döderhults naturskyddsförening lämnade in en överklagan.
"Jag tror kommunen var väldigt positiva till planerna eftersom man la ned så mycket tid på exempelvis planritningar" säger Kuno Nilsson, ordförande i Döderhults naturskyddsförening
– Vi kände att det fanns skäl att överklaga. Dels tyckte vi att kusten är skyddad med Natura 2000, även om skyddet inte var så starkt så är det en kuststräcka som skulle bevaras. För det här skulle ju bli en sån gigantisk anläggning, säger Kuno Nilsson, ordförande i Döderhults naturskyddsförening.
Föreningen började tidigt med att göra en inventering av området som ingick i planerna.
– Vi kikade på vad man gjort för inventering av växterna, och då visade det sig att den inte var så jättebra gjord. Bland annat fanns den här knäroten som har ett väldigt högt skyddsvärde i området, säger Kuno Nilsson.
Även strandskyddet såg man över och konstaterade bland annat att stranden skulle bli svåråtkomlig för allmänheten om semesteranläggningen skulle placeras i det utvalda området. Även avloppsfrågan diskuterades.
– Vidare hade man planer på att bygga ut reningsverket i Figeholm. Då skulle det innebära mer utsläpp av kväve och fosfor eftersom det skulle bli mer folk. Det här området ligger i en skyddad vik där det är dålig vattenomsättning. Då var vi rädda för föroreningar i området, säger Kuno Nilsson.
Förslaget från naturskyddsföreningen var att Circle Resort gärna fick bli av, men inte i Figeholm.
– Vi tyckte att det var i ett känsligt område, så vi tyckte inte det var lämpligt. Vi hade en idé om att ha den här typen av anläggning närmre tätorten, säger Kuno Nilsson.
EN DETALJPLAN KOM PÅ PLATS - MEN BYGGSTART BLEV DET INTE
Det blev en utdragen juridisk process. Planen prövades enligt den dåvarande lagstiftningen vilket innebar beslut i länsstyrelsen där kommunen fick rätt och sedan överklagan till mark- och miljödomstolen som resulterade i samma beslut. Till slut gick ärendet till regeringen för slutligt avgörande.
"Det innebar ju inga ekonomiska risker för kommunen i initialskedet. Så min uppfattning var tuta och kör" säger dåvarande oppositionsrådet Lars Blomberg (M).
– Ganska tidigt så träffade Peter och jag dåvarande regiondirektören över en kopp kaffe. Han hade varit med länge och sa ”räkna med att det här tar 10, 15 kanske 20 år för den här typen av processer tar så lång tid." Det bar jag med mig och satt väl med ett upphöjt lugn när det bromsade upp gång efter annan, säger Lars Blomberg.
Men den dåvarande borgerliga regeringen gick på kommunens linje. Därmed fanns en detaljplan på plats. Fast någon byggstart blev det ändå inte.
Istället fortsatte arbetet med nästa plan. Där ingick flera hundra stugor, men också 70 flytande villor. Nu kom man också närmare Östersjön vilket innebar beslut om att frångå strandskyddsreglerna om att inte bygga närmare vattnet än 300 meter.
– Vi hävdade att det fanns särskilda skäl för att få utveckla anläggningen som redan fanns på plats, att området var mycket exploaterat med golfbanan och stugorna som finns här och konferensenläggningen, säger Bodil Liedberg Jönsson.
Precis som i Motala försökte man också motivera beslutet med att det skulle innebära utveckling för kommunen och hundratals nya arbetstillfällen. Oskarshamn är en tekniktung kommun med flera stora industriarbetsplatser. Service och turism var näringsgrenar som man törstade efter.
– Men jag tror inte att det är argument som egentligen bär när det gäller strandskyddslagen, säger Bodil Liedberg Jönsson.
"Här är jättevackert. Det är södra Sveriges minst exploaterade skärgård som ligger här, Misterhults skärgård. Det såg ju de framför sig som besöksmål för de här turisterna", säger Bodil Jönsson.
Hon går längs en smal stig, Ostkustleden, förbi väderbitna tallar och höstgula aspar. Framför henne i viken ligger några små steniga öar. Här ville företaget i en tredje detaljplan bygga konstgjorda öar för att öka anläggningens attraktivitet ytterligare.
"Det var en rolig idé. Eftersom man inte fick bygga på de existerande öarna tänker vi göra det på några nya öar. Men det var aldrig en avgörande fråga för oss", skriver Kristian Wendeboe, vd för WWP, i ett e-postmeddelande. Han har avböjt en telefonintervju på grund av tidsskillnaden. I dag bor han i Brasilien och utvecklar nya projekt.
Planen för öarna togs fram, men något politiskt godkännande fick den aldrig. Medan den andra planen överklagats och processades i domstol beslutade samhällsbyggnadsnämnden att lyssna på medborgarnas synpunkter och kräva att delarna om konstgjorda öar och stolphus ut i vattnet gjordes om.
– Det var då vi började dra öronen åt oss för att fundera på vad det skulle bli av detta, säger Kuno Nilsson.
HÄR SATTE MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN STOPP
Men den andra planen om vattenvillor och om hundratals stugor i havsnära lägen processades vidare. Den här gången helt via domstol, precis som för Motalas överklagade planer. Kommunen vann i mark- och miljödomstolen, men en ny överklagan lämnades in.
– Vi gick på det här med vattenvillorna ganska tidigt. Vi ansåg att det var en hel del brister, bland annat hade man inte plockat fram något alternativ, man hade bara ett förslag och man ska ju gärna ha två förslag i en miljökonsekvensbeskrivning, säger Kuno Nilsson.
I det utpekade området finns en rad små badvikar.
Så kom beslutet. Mark- och miljööverdomstolen ansåg inte att det fanns särskilda skäl att upphäva strandskyddet. "Enligt domstolens bedömning går det dels att ifrågasätta hur angeläget det allmänna intresset i förevarande fall är, dels om det angelägna allmänna intresset kan tillgodoses utanför planområdet". Man hade också synpunkter på bristande underlag om de flytande villorna, avloppshanteringen och om påverkan på friluftslivet. Domen kan inte överklagas.
"Det är 3-5 stora vattenland under utveckling i Danmark och det är konstigt att Sverige inte har ett enda – men byråkratin är nog lite mer än vad de flesta räknat med!", skriver Kristian Wendelboe i en kommentar.
– Då gick luften gick ur alla. Vi satt och funderade på, jaha vad kan man göra då. Vi tyckte att vi hade lagt så mycket tid och arbete att få till något så det kändes himla synd att det inte skulle få fullföljas, säger Bodil Liedberg Jönsson.
Om man plockat bort de flytande villorna ur planen, hade man kunnat få igenom den då?
– Svårt att säga, men jag tror inte att vi hade lyckats ändå. Jag vågar inte svara på det, säger hon.
Där på den höstfärgade stigen funderar hon på om utgången blivit annorlunda om man istället gjort som i Motala och gått fram med planerna parallellt. Då hade båda planerna kunnat avgöras av regeringen istället för i domstol.
Tror du att det politiska spelade in så mycket?
– Jag tror nästa det. Att det fanns en politisk vilja att se till att hjälpa till att skapa utveckling av verksamheter i strandnära lägen. Där satte strandskyddslagen p för det, säger hon.
I en tidningsintervju med Oskarshamns-Tidningen då menar Peter Wretlund att domen kom som en överraskning. Lars Blomberg beskriver domslutet som "dödsstöten" för projektet.
– Figeholm är ett sömnigt litet samhälle. Det här hade inneburit ett antal hundra arbetstillfällen där. Det hade satt norra delen av Oskarshamns kommun på kartan. Och framtiden för en något över medianstor kommun hade ju varit helt annorlunda, säger han.
FIGEHOLMSBO: "JAG SÅG PÅ PROJEKTET MED SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING"
I dag pratas det inte längre om de stora planerna för Figeholm. I det lilla samhället med 800 invånare rullar livet på som vanligt. Utanför den lilla mataffären rastar Ulf Öhlin hunden Maja medan hustrun Eva-Carin handlar.
Ulf Öhlin och hustrun Eva-Carin säger att ingen i Figeholm pratar om Circle Resort i dag.
– Jag såg på projektet med skräckblandad förtjusning. De pratade mycket om att anpassa bygget till naturen och de verkade ha ett genuint intresse för att göra något bra. Men nu har allt somnat in, säger han.
Butikens ställföreträdande chef, Kerstin Hammarsten, menar att de inte heller var negativa till tankarna. Det skulle ge mer kunder vilket framför allt önskas vintertid. Men hon konstaterar också att meningarna bland Figeholmsborna var delade.
– Många var rädda att det här skulle göra att det kom hit för mycket folk. Och det fanns ju flera svåra frågor som vattenförsörjning och avlopp. Men trots att åsikterna var delade så var det inga hårda ord, det var ganska sansade diskussioner, säger hon.
Den bilden delas av tjänstemän, politiker och Naturskyddsföreningens Kuno Nilsson. Sedan 90-talet har Oskarshamn varit en av kandidaterna till att slutförvara Sveriges kärnavfall, en fråga som väckt mycket debatt men som också gett erfarenheter för kommunen i att ha dialog med medborgarna.
– Vi fungerar som en remissinsats till kommunen så vi fick information löpande. Genom åren har vi lämnat åsikter på många ärenden, och vi försöker vara så sakliga som möjligt, säger Kuno Nilsson.
Hur fungerade kommunikationen med tjänstemännen och politikerna?
– Den fungerade väldigt bra. Jag hörde aldrig någon som var redigt tjurig på oss under den här processen. Jag tror att man trodde att man skulle gå segrande ur det här, säger Kuno Nilsson.
VATTENLANDET - ETT AV OSKARSHAMNS STÖRSTA PROJEKT NÅGONSIN
I cirka sex år jobbade Oskarshamns kommun med tanken om ett vattenland och hundratals stugor som skulle locka turister. Bortsett från slutförvaret av kärnbränslet är det ett av kommunens största projekt någonsin. Det har krävts kommunala resurser i form av arbetstid och va-försörjning. Man krävde också att företaget skulle stå för samtliga undersöknings- och utredningskostnader i planarbetet. Enligt Kristian Wendelboe lade företaget ner "rigtig mange penge (millioner)" på projektet även om han inte vill säga exakt hur mycket. I Motala räknar kommunen med att få ersättning för utredningskostnaderna när Lalandia köper marken.
"Vi var ju ibland på möten där människor var upprörda. Vi kunde också se att det kan finnas avigsidor, men de positiva effekterna vägde tyngre", säger Bodil Jönsson.
– Vi var rätt så tydliga med att vi skulle inte ta någon kostnad, även om det blev det i form av våra arbetstimmar och att vi hade informations- och samrådsmöten som ju ligger på kommunen, säger Bodil Liedberg Jönsson och berättar att detaljplanearbetet kostade kommunen cirka två miljoner.
Något avtal mellan kommunen och företaget, likt de avsiktsförklaringar som Motala skrivit med Lalandia, fanns inte.
– I och med att vi la så mycket tid så gjorde vi det under förutsättning att de hela tiden visade att de la pengar på det här projektet. Hade de slutat och sagt "vi bekostar inte en enda utredning till" så hade vi inte fortsatt, säger Bodil Liedberg Jönsson.
Kommunen skulle, likt Motala, sälja mark till entreprenörerna. Ett internt underlag togs fram, men hon minns inte om det kommunicerades med företaget.
– Det är skogsmark i dag. Vi hade aldrig kunnat sälja den för villabebyggelse med den lagstiftning som finns. Så man hade fått ta ett marknadsmässigt pris, men väga in just det här med vattenförsörjning och avloppsproblematiken, säger hon.
VAD HÄNDER NU?
Är då sagan om den stora semesteranläggningen slut? Kerstin Hammarsten i Figeholms matbutik säger att de faktiskt inte riktigt vet. Projektet verkar bara ha runnit ut i sanden.
Planchef Regina Laine konstaterar att projektet för deras del är nedlagt.
– Det fanns lite intresse från dem att göra om detaljplanen som föll och vi tittade på vad man skulle kunna göra. Men då hade vi fått ta bort ganska mycket av exploateringen i vattnet och utmed kusten. Då blev det för litet. Vi kom fram till lite olika förslag, men de insåg nog att det gick inte att få ihop ekonomin, säger planchef Regina Laine.
För två år sedan fick hon besked från företaget att de inte längre ville fortsätta. Den plan som ändå finns, för huvudanläggningen och stugor, ligger orörd.
– Man gör ingenting med den. Det är ju golfbana och turismanläggning och lite stugor, så det finns ju ändå lite aktiviteter där ute. Men inte så att man känner att man vill utveckla det mer. Kommunen har inte förutsättningar, det måste nästan vara något privat företag, säger Regina Laine.
Hon vill ändå inte se planen som ogjort arbete. Den möjliggör viss bostadsbebyggelse även om kommunen i nuläget inte marknadsför marken.
– Det finns andra tomter som man vill sälja först. Men man vet ju aldrig. Det kanske dyker upp någon som vill satsa på det här området och då kan det vara bra att ha det, säger Regina Laine.
Den befintliga konferensanläggningen i Figeholm. Här rullar verksamheten på som vanligt.
Från företagets sida har man inte helt stängt dörren. Skulle det dyka upp en investerare menar Kristian Wendelboe att de kan starta imorgon med den plan som finns godkänd. Samtidigt konstaterar han att företaget klarar sig rätt bra med den mindre konferensanläggningen som de hela tiden haft i Figeholm. Från ett soligt och varmt Brasilien skriver han i sitt e-postmeddelande:
"Men vi har lagt över 10 år på att komma så långt och sedan kastas tillbaka till start på grund av några mindre ändringar. Den byråkratiska resan vill vi helst inte göra en gång till."