I onsdags förra veckan hölls det första mötet i Örtomta. På plats var kommunstyrelsens ordförande Kristina Edlund, omsorgschefen Peder Ellison och företrädare för företaget Vision Omsorg, som ska driva det nya boendet. Samt ett antal Örtomta-bor. På mötet fick de veta att det om två veckor skulle starta ett boende för ensamkommande flyktingar i Örtomta skola, med plats för 70 ungdomar. Alla hade dock inte fått någon inbjudan.
– Jag fick se det av en slump, att det stod på en lapp bredvid en annan lapp om skoldisko. Det var samma dag som mötet, säger Sara Freij, som bor några hundra meter utanför samhället.
Nu är hon och flera Örtomta-bor upprörda över hur det hela har genomförts av kommunen. Själva mötet har de inte så mycket att invända mot.
– Många var tagna på sängen, men stämningen var positiv. Vi pratade om att ge julklappar och att spela fotboll. Sen fanns det röster som var oroliga för att det skulle komma så många tonårsgrabbar till en liten by, givetvis, säger Sara Freij.
– Men det var först på mötet som vi förstod vidden. Hur stort det skulle bli i förhållande till platsen det ligger på. Proportionerna är hisnande, säger Lars Tomasson, som bor alldeles intill skolan.
Efter mötet väcktes många tankar, och flera av byborna har försökt mejla och ringa, men få har fått svar. Först när Lars Tomasson skrev på kommunens facebooksida svarade en av kommunens kommunikatörer, och i onsdags fick alla samma brev från kommunen.
– Det här har skapat en oro i Örtomta, som annars är full av omtänksamma människor. Jag har skickat två mail, men de har valt att göra sig oanträffbara och ignorera eller nonchalera allas oro, säger Sebastian Willander, som också bor strax utanför Örtomta och därför inte kallades till mötet..
– De hade vunnit på att göra det här tillsammans med oss, och fått med oss. Det kunde vara positivt och utvecklande för byn, säger Sara Freij.
Nu önskar de boende att kommunen bryter upp beslutet, och ser till så att det blir en betydligt mindre grupp ensamkommande som flyttar in.
– Det känns som att det bara blir en förvaringsplats. Vad ska 70 tonårspojkar göra i Örtomta? säger Sara Freij.
– Det jag tycker är sorgligast är att vi faktiskt kunde ha gjort nåt bra, hjälpa tio, kanske tjugo utsatta unga att komma i balans och börja integreras. Men med ett så oansvarigt antal boende blir det omöjligt för till exempel idrottsföreningen, som jag själv är aktiv i, att bidra till det, säger Sebastian Willander.
– Ingen motsätter sig att de har ett boende här. Men det är en stor grupp som är långt från skola och sjukvård, och jag tror att integrationen försvåras om de som ska integreras är fler än de som ska integrera. Jag tycker att vi är humanare än kommunen i det här, säger Lars Tomasson.