Säbyvikens bikupor finns utplacerade mellan Skedet och Skänninge.
Bisäsongen står för dörren och de varma solstrålarna gör att bina börjar vakna till efter en lång och kall vinter. Några letar sig till och med ut, även om det inte finns så mycket mat att hämta.
– Om man tittar noga kanske man ser bin i en krokus eller så, säger Annie Ingemansson.
Säbyvikens biodling ligger sydväst om Vadstena, på Annies släktgård vid Vätterns strand. Här har systrarna Annie och Sara Ingemansson sedan en tid tillbaka också drivit en bärodling. Men för Annie började ett biintresse växa för snart fem år sedan.
– Jag hade nyss flyttat tillbaka till landet och kände att något lockade. Jag trodde att jag ville hålla på med lantbruk, men så frågade pappa mig om jag ville följa med på en biodlarkurs och jag tyckte att det lät väldigt spännande.
Hon slog på stort redan sin första sommar och köpte tio samhällen.
– Det kanske inte är det vanliga för någon som aldrig haft bin innan, skrattar Annie.
– Men jag kände ganska direkt att jag inte ville hålla på med det på hobbynivå. Det var så pass kul att, om det var något man kunde livnära sig på, så ville jag göra det, säger Annie.
Nya mellanväggar av vax sätts in i kuporna under den tidiga säsongen, och efter ett par veckor har bina byggt ut vaxkakor för att förvara honungen i.
När hon träffade sambon Björn Granstrand blev även han involverad i biodlingen, och idag driver de företaget tillsammans.
– Vi har jobbat hårt för att slippa sitta på ett kontor. Det är en väldigt trevlig livsstil, säger Björn.
Vad var det som gjorde att du fastnade för bin?
– Det var en värld som jag aldrig hade nosat på. Det fanns så himla mycket att lära sig, och att det var något som man inte skulle tröttna på, vilket jag gör ganska lätt, skrattar Annie.
– Jag ville jobba utomhus, och det har positiva effekter på ekosystemet. Det fanns många saker som kändes lockande och som en god sak att ägna sin tid åt, säger Annie.
Den egna honungen säljs i boden på gården, men också hos flera återföräljare. Överskottet från året säljs sedan till Honungsföretagarna Sverige för deras produktion av Svensk honung.
Honungen från parets kupor slungas och hälls upp i burkar på gårdens livsmedelslokal. "Det vi gör kallar vi hantverkshonung. Vi arbetar efter manuella metoder, vi värmer till exempel inte upp vår honung" säger Björn.
Biodlingen är parets sysselsättning på halvtid, medan de arbetar med annat på sidan av.
– Det är väldigt tungt fysiskt och man jobbar också som mest under högsommaren när alla andra är lediga. Så det är ganska skönt att känna att vi kan göra andra saker och att det inte bara är vårt heltidsjobb, säger Annie.
– Biodlingen har fasta tider, samtidigt som det är ett väldigt fritt arbete. Det finns ett ramverk som man kan töja på till viss del, men det gör att vi jobbar intensivt vissa perioder men sedan är det lite lugnare, säger Björn.
Totalt har de 140 kupor med bin som under en säsong genererar cirka 7,5 ton honung. I varje kupa kan det bo 20 000 till 90 000 bin och kupornas placering sträcker sig mellan Skedet till Skänninge.
– Man försöker sprida ut bina för att ha smittobarriärer om några skulle bli sjuka. Men också för att det ska finnas tillräckligt med mat, säger Annie.
Rapsen är en viktig tillgång för Annie och Björns bin. Honungsskörden är som störst efter att den har blommat över. "I augusti är det ofta en grön öken här, eftersom det är mycket åkrar här så är det inte mycket som blommar då" säger Annie.
Rollen som biodlare innefattar mycket mer än att samla in honung.
– Under hösten och våren tvättar man och kokar ramar. Ser till att de har det rent och snyggt. Men under sommaren matar vi de avläggare som vi gjort, för de är oftast för små för att kunna hitta egen mat. Men de producerar inte honung då, utan matas för att de ska bli starka inför nästa år. Vi föder även upp drottningar, säger Annie.
– Det är mycket saker som sker parallellt med allt, skrattar Björn.
Hur ser ni på framtiden?
– Det finns förbättringspotential inom det mesta. Men vi vill få en mer rationell hantering av det vi har, få samma produktion men med mindre arbetade timmar, säger Björn.
– Vi vill också ha större utrustning för att få ned arbetstiden på de momenten, säger Annie.