Veterinärer söker efter smittorsaken

Efter att en fjärde ko avlidit av mjältbrand på Omberg måste nu utredningen om smittkällan både breddas och fördjupas.

Söker smittkällan. Gunilla Hallberg, veterinär på Statens veterinärmedicinska anstalt, letar efter orsaken till mjältbrandsutbrottet på Omberg.

Söker smittkällan. Gunilla Hallberg, veterinär på Statens veterinärmedicinska anstalt, letar efter orsaken till mjältbrandsutbrottet på Omberg.

Foto: Jeppe Gustafsson

Omberg2016-07-18 17:30

Det finns ingen känd koppling mellan det fjärde fallet och de tidigare. Den döda kon finns på en annan gård än den tidigare drabbade och har inte haft kontakt med dem. Kon har betat två kilometer ifrån Storpissan, där man tror att de andra tre nötkreaturen smittats. Hagen ligger nära Väversunda, mellan Ombergslidens naturreservat och Ostmossens naturreservat på östra sidan om Omberg.

Smittan är inte luftburen och kan bara överföras via direkt kontakt från djur till djur eller från kvarlevor av djur.

– Vi måste nu höja blicken och titta längre tillbaka i tiden vad som har hänt i det här området, säger Gunilla Hallgren, veterinär på Statens veterinärmedicinska anstalt.

Hon berättar om ett av de senaste fallen av mjältbrand som inträffade i Örebrotrakten 2011. Där hade man tur och kunde pussla ihop olika uppgifter som ledde till att man tror sig ha kartlagt orsaken. Självdöda kvigor hade grävts ner på 30-talet. I samband med dikningsarbeten i ett fågelskyddsområde hade sporer som överlevt i jorden kommit upp i dagen.

– Marken på Omberg är kalkrik och det är som gjort för att mjältbrandssmitta kan överleva i många år.

– Men vi tittar även på andra möjligheter. Om det till exempel finns observationer av vilt som dött. Det handlar också om hur vilt förflyttar sig i området. Vi måste både bredda och fördjupa utredningen, som sker i samarbete med länsstyrelsen och Jordbruksverket, säger Gunilla Hallgren.

Har ni avfärdat möjligheten att ett vilt djur fört över smitta från den ena hagen till den andra?

– Nej, vi har inte avfärdat något. Det finns en möjlighet att de vätskor som rinner ur ett kadaver kan ha förts vidare. Ett rovdjur kan också dra med sig kadaver eller delar av kadaver.

Kan en människa som rört sig mellan hagarna ha fört med sig smittan?

– Det finns inga bevis på en sådan risk vad jag vet, säger Gunilla Hallgren men poängterar att man tittar på alla möjligheter.

Än så länge har vaccinationer skett bland djur i riskgruppen, det vill säga på de drabbade gårdarna. Beroende på vad som framkommer i utredningen kan den gruppen komma att utökas.

– Just nu är det inte aktuellt att vaccinera fler. Det är Jordbruksverket som i så fall tar det beslutet, säger Gunilla Hallgren.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!