Det har gått över ett och ett halvt dygn sen deltagarna på överlevnadskursen fick mat senast. Alla reagerar olika när blodsockret sjunker och vätskebristen sätter in.
Sen i tisdags eftermiddag befinner sig 20 personer i Ombergsskogen för att gå en i grundkurs i överlevnad arrangerad av Civilförsvarsförbundet och Svenska Överlevnadssällskapet. En nödask innehållande vattenreningstabletter, Dextrosol, kompass, eldstål, visselpipa och tvål är i stort sett vad de har fått med sig. Nu ska de klara att leva på vad skogen har att erbjuda tills på fredag.
Att utsätta sig för att leva utan mat och tak över huvudet i tre och en halv dag ger kunskap och erfarenheter som inte går att få på något annat sätt.
-- Hur reagerar jag som individ i en nödsituation? Det får man möjlighet att ta reda på här under säkra former, säger Fredrik Feldt, en av fyra instruktörer på kursen.
-- En del blir inåtvända och nästan apatiska, andra blir näst intill aggressiva. När resurserna blir små blir vi ganska ego.
Deltagarna fick först fyra dagars teori och praktik med tillgång till mat och tältplats. Sen, under de tuffa dagarna i skogen, undviker instruktörerna utbildningsmoment eftersom det är svårt för deltagarna att lära under en svältsituation. Många blir "trögtänkta" när blodsockret sjunker och vätskebristen börjar kännas av.
-- Om du ställer en fråga till någon kan det ta tid att få svar, säger Pia Rudlund.
Och ja, det stämmer faktiskt rätt bra. Men deltagarna som vilar i den egenhändigt byggda kojan kommer till slut igång med att berätta om hur de mår. De är hungriga, sega i kroppen och får hjärtklappning efter minsta ansträngning. Den värsta dagen var i onsdags då flera av dem hade huvudvärk, kände sig yra och matta.
-- Man är darrig i bena som efter tre dagars maginfluensa ungefär, säger Sara Mattsson.
De berättar hur allt plötsligt bara handlar om att tillfredställa de basala behoven, att få mat, vatten, värme och tillräcklig hygien för att inte bli sjuk.
-- Att byta underkläder, äh, säger Katarina Essberg och slår ifrån sig med handen. Man bryr sig bara om att tvätta det väsentliga.
De låter mig smaka av tallbarrsteet som de dricker mycket av för att fylla magen. Det smakar inte så mycket men är helt okej.
De visar också sitt förråd av ätliga växter som kärleksört, grobladsstänglar och harsyra. Rötterna från hundkex och kärleksört går bra att koka och äta.
-- Men det smakar som besk äcklig palsternacka, säger Pia Rudlund.
I grannkojan är energin högre och de säger att de återhämtat sig efter gårdagens dipp i energinivån. De bjuder på tuschlav som de samlat på klipporna vid Vättern. Det är torrt men har en god eftersmak av svamp.
-- Det är mycket kolhydrater i. Det lyfte oss från gårdagens svacka, säger Patrik Nedgård.
Deltagarna kommer från när och fjärran och har olika mycket erfarenhet av friluftsliv. Craig Philips som har levt hela sitt liv i Dublin är en av dem som har lite mindre erfarenhet. Han flyttade till Värmland för ett halvår sen för att han älskar den svenska naturen.
-- Det här är verkligen nytt för mig och en stor utmaning, säger han.
Trots konstant hunger och en massa bitande myggor säger han att det här är en upplevelse han alltid kommer att minnas på ett positivt sätt.
Hur håller du humöret uppe?
-- Det är väldigt svårt men jag försöker hålla mig på gott humör. Jag försöker skoja och tänka positivt.
Och det verkar som om han lyckats ganska bra.
-- Jag har skrattat mer än på länge under de här dagarna, säger Veronica Söderström.