I juli 2016 hittade paret Orrenius en av sina kossor död i en beteshage på Omberg. Någon dag senare hittade man ytterligare en död ko i samma hage. Då förstod man att något var fel och larmade. Korna hade dött av mjältbrand och delar av Omberg spärrades av.
– Den sommaren vill man inte uppleva igen. Det var totalt overkligt. Man hade bara hört talas om ordet mjältbrand. Veckorna innan djuren blev vaccinerade och vi visste att vaccinet fungerade var väldigt jobbiga både fysiskt och psykiskt, säger Thomas Orrenius.
Åsa Orrenius berättar att mjältbrandssporer kan ligga kvar i jorden i 100 år och genomför man ett grävarbete vid en gammal mjältbrandsgrav kan smittan ta fart igen. Bakterierna kan även bli aktiva om det varit väldigt torrt väder och det blir djupa torrsprickor i marken sedan kommer regn och då kommer sporerna upp igen. Exakt vad smittan på Omberg berodde på vet man inte, något som oroar paret.
– Man hittade aldrig smittkällan så den dagen som vi slutar vaccinera djuren vet vi inte om det kan komma ett nytt utbrott. Det är lite oroande ändå att vi inte vet, säger hon.
När utbrottet blev känt startade en mediacirkus. Det var inte bara de lokala nyhetskanalerna och mediahusen som lockades till gården vid Ombergs södra fot. Även kvällstidningarna och andra riksmedier samlades utanför gården.
– Pressmeddelandet gick ut vid nio och då var radio Östergötland bara fem minuter härifrån. Timmarna efter blev det en invasion av journalister men då var vi på Omberg och tog hand om en annan död ko, säger Thomas Orrenius.
– Jag förstår att man vill fråga men när man är mitt uppe i något vill man ha lite arbetsro. Journalister gick över gränsen när de började fråga barnen. Det var inte okej, säger Åsa Orrenius och tillägger att det fick väldigt bra hjälp av både Jordbruksverket och LRF dels för att informera om att det inte fanns någon risk att äta deras kött och dels för att hantera media.
När paret ser tillbaka fem år senare på den intensiva sommaren säger de en sak och det är att det bara var att ”åka med”.
– Det finns inget man kan göra, det är bara att rätta in sig i ledet. Vi fick följa veterinärens och Jordbruksverkets order under utbrottets faser. Det finns en struktur för vad man ska göra och vikten av att ha en beredskapsplan blev tydlig, säger Åsa Orrenius.