Och enligt vad arkeologen Anders Persson har funnit i arkiven har ingen bott i det här gamla torpet sedan 1776. Då flyttade Anders Bengtsson, hans hustru Stina och deras två söner.

– Torpet är öde från 1777 och sedan finns Anders och Stina inhysta på Höje gård, förklarar Anders Persson.

Lars Frölich har vandrat många mil på Omberg genom åren, och det var på en sådan tur som han hittade gränsstenarna från Sörgärdet mitt i skogen. På 1716 års karta, ritad av lantmätare Johan Ekebom, fanns både gärdet och ett torp med.

– Markägaren Sveaskog hade inte sett någon torpruin, berättar Lars  Så för bara någon vecka sedan gav vi oss ut och letade, Anders och jag. Vi hade nästan gett upp och var på väg mot bilen – men så fick vi se den här stenhögen mitt i snårskogen.

Stenhögen visade sig innehålla en viktig ledtråd: tegelbitar från den murade skorstensstocken.

Det forna torpet låg intill vägen, ett par hundra meter från parkeringen vid Stocklycke. Sveaskog har nu markerat den nyfunna fornlämningen med en snitsel.

Första gången torpet finns med i handlingarna är 1686, då Christoffer bor här tillsammans med sonen Måns. De boende kan följas till 1715, då det blir en lucka i kyrkböckerna.1759 flyttar Anders Bengtsson och Stina in med sina barn. 18 år senare är torpet alltså öde. Efter 1830 finns det inte med på kartorna längre och på 1870-talet finns inte Sörgärdet heller.

– Det är fantastiskt roligt att återfinna det, säger Anders Persson, 250 år efteråt.