– De kemiska processerna kan vara potentiellt starkt miljöskadliga, säger han.
Bertil Pålsson är lektor på Luleå universitets avdelning för industriell miljö- och processteknik. Där finns specialkompetens anrikning och i hydrometallurgi och där forskas om gruvors processteknik.
Haveriet i finska Talvivaara, där surt vatten med höga uranhalter läckte ut från en trasig damm, har fått även svenska myndigheter att vakna till, menar han.
Just radioaktiviteten är ett av de problem som gruvbolaget måste redovisa en lösning för.
– De uran- och toriumhalter som nämns i Norra Kärr är av samma storleksordning som vi har sett i våra arbeten med sällsynta jordartsmetaller från mineralen apatit i Kiruna. Hur mycket av dessa som kan komma ut i omgivningen beror på hur processen utformas.
Den föreslagna processen har ännu inte provats någon annanstans i världen i full drift, berättar han.
Schematisk skissI gruvbolagets senaste tekniska beskrivning finns en schematisk skiss över processen.
– Just på det här stadiet går det nog inte att begära mer, men det är ytterst väsentligt att Tasman metals redogör för hur avfallet ska tas till vara.
Bertil Pålsson har uppfattat att processen är tänkt att gå till så här:
Malmen mals ner och bearbetas i ett anrikningsverk med en metod som kallas flotation och magnetisk anrikning. Då får man fram ett koncentrat av mineralet eudialyt. Sedan tillsätts syra för att få ut metallerna i en lösning. Därefter fälls zirkon och ett samkoncentrat av de sällsynta jordartsmetallerna ut som karbonater.
Det innebär att stora mängder svavelsyra måste transporteras till gruvans industriområde. Bertil Pålsson uppskattar det till gissningsvis 50 000–100 000 ton koncentrerad svavelsyra per år.
Separat delDe svavelsyrabehandlade lakresterna måste ledas till en separat del av deponin. Lakresten måste neutraliseras med något alkaliskt material, till exempel kalk.
Det måste göras på ett sätt så att det förblir stabiliserat, vilket kan vara en utmaning.
I laklösningen kommer det att finnas radioaktiva ämnen, både uran och torium, som antingen fälls ut med något av koncentraten eller tas ut som separata produkter.
– Till skillnad från andra gruvavfall så finns här sura komponenter som kan läcka ut metaller under en lång tid framöver. Stabiliseringen av det sura avfallet är kritisk och kan vara det projektet faller på.
Bertil Pålsson ser ännu ett problem.
I samband med flotationen av malmen kommer det dessutom antagligen krävas aminer, ämnen som är giftiga för vattenlevande organismer vilket kräver att processvattnet måste renas innan det kan släppas ut.
Fotnot. Vid flotation fås den nermalda mineralen till ett skum. Vattenavstötande partiklar skiljs från vattenälskande.