Den här vikingatruppen består av Ödeshögsungdomar mellan 12 och 13 år, och de anländer till gården Sjögetorp en kulen vårdagseftermiddag. Där väntar Håkan Strotz med tuffa utmaningar.
Den första blir att plocka nässlor på ladugårdsbacken. Visserligen är de små, men de bränns ändå. Åt vikingarna verkligen nässlor, undrar någon klentroget.
-- Javisst, absolut. Det har man hittat fyndmaterial på i bland lerkärl och bröd. Djuren har matats med nässlor, för när bladen vissnat bränns de inte längre, säger Håkan Strotz.
Två liter nässlor är snabbt ihopsamlade, och gruppen fortsätter till ett björkträd. Där har Håkan Strotz förberett genom att hänga en konservburk under ett hål i barken. Burken är full med en klar vätska som Johannes Brickarp testar efter viss tvekan.
-- Vad är det där. Kan man dricka det där. Mmm, det smakar päron. Visst var det gott, men eftersmaken var inte så god.
Alla grabbarna vill smaka, bara Johanna Karlsson förhåller sig avvaktande trots att Håkan prisar den exklusiva vårdrycken.
-- Sav är den näring som trädet skickar ut från rötterna till knopparna. Den innehåller vitaminer, mineraler och enzymer.
Det märks att våren låter vänta på sig. För egentligen ska björken sava i mitten på april och nu är det i slutet. När träden börjar bli skirt gröna är det för sent att tappa.
Stärkta av vårdrycken beger sig gruppen ner till lägerplatsen där nässelsoppan ska tillagas. Först gäller det att få eld på järn-åldersvis med hjälp av elddon och flinta.
Slår man dem mot varandra blir det gnistor som fångas upp av kolat bomull. Eller kolat lin, alternativt fnösketicka, för den som vill vara ännu mer tidstrogen.
Den brinnande bomullen läggs i en boll av mjukgjord enebark. Nästa steg blir att pusta på enebollen lagom mycket så elden tar fyr ordentligt. Det är ungefär så svårt som det låter, men de flesta klarar uppgiften.
-- Har du ingen tändare, Håkan, undrar en viking som börjar tappa sugen.
-- Har du inget tålamod, kontrar Håkan Strotz.
Medan nässelsoppan tillreds på vanligt sätt i en järngryta över elden får äggen en forntida behandling enligt doppvärmarprincipen. Innan järnkärl blev vanliga användes bland annat trätrågar, och det säger sig självt att sådana inte kan hållas över öppen eld. Istället läggs uppvärmda stenar i trätrågen som fylls med vatten och ägg.
Så är det dags för underhållning, det vill säga vikingalekar.
-- Vikingalekar går inte alltid ut på att vara stor och stark. Ibland är det bättre att vara vig och listig, säger Håkan Strotz.
En meterlång pinne trycks ner i marken vid en vägg eller större sten. Sedan tar vikingen tag i den med båda händer i samma riktning, ungefär som en golfklubba. Därefter gäller det att ta sig runt under pinnen utan att släppa den med händerna. Nästa viking greppar pinnen längre ner än den första, och den som kommer längst ner vinner.
Nästa lek kräver lite mer styrka. Ett 20 meter långt ihopknutet rep läggs i ett kors. Kontrahenterna ställer sig på var sida om repet och snor en ögla om varje fot och håller i repet däremellan. Sedan försöker de att sparka bakåt så att den andre tappar balansen och faller omkull.
Därefter smakar det med mustig nässelsoppa, spetsad med björksav, och ägghalvor till.