Det mesta har löst sig.
– Allting blir så mycket lättare när vi kan vara utomhus, säger Tobias Staaf, en av fyra ledare för ÖIK:s pojklag 14–16 år.
På senhösten och i vintras fylldes gruppen på med elva ensamkommande flyktingar från Afghanistan och Syrien.
– Brist på yta, tid och ledare gjorde att vi tvingades fatta beslut som vi i grunden inte ville ta. Vi i sektionen, styrelsen och lagets ledare satt i två timmar och diskuterade alla möjliga lösningar, men vi såg inget alternativ, säger Fredrik Ihrfeldt, företrädare för ungdomssektionen.
Det han syftar på är ett beslut i januari om att begränsa antalet spelare till max 30 samtidigt som det sades att bara de 20 som tillhört laget längst skulle få spela matcher.
– Vissa misstolkade vårt beslut som att vi inte välkomnade de ensamkommande flyktingbarnen. Det var inte alls vad det handlade om. Det har aldrig varit några problem för flyktingar att komma in i Ödeshögs IK, säger Fredrik Ihrfeldt.
Varför anmälde ni inte ett pojklag till för seriespel?
– Anmälningstiden hade gått ut, men det hade möjligen gått att lösa. Men vi vet av erfarenhet att 30 spelare som tränar ändå är för lite för två elvamannalag. Vi kan inte åka till en match med bara elva spelare.
Fredrik Ihrfeldt säger att ledarsituationen dessutom inte tillät två lag.
Även om fotbollen är universell blir det speciella problem för ledarna när deras adepter inte kan ett ord vare sig svenska eller engelska.
Framför allt får man ut mindre av en träningstimme i en sporthall om olika övningar måste förklaras med tecken eller göras så enkla att alla förstår.
Språkförbistringen ställdes på sin spets för ett tag sedan när en av flyktingpojkarna skadade sig på en träning.
Efter den händelsen hade ÖIK ett möte med kommunen.
– Det blev väldigt bra och konstruktivt och efter det mötet fick laget tillökning med en tränare i Ramin Rahmati som kan språket. Han är afghan som bott i Ödeshög i några år och som själv spelar fotboll i ÖIK, berättar Fredrik Ihrfeldt.
När vi besöker tisdagskvällens träning på Vättervallen är det 24 killar som tränar varav 5 är ensamkommande. Totalt är 9 ensamkommande kvar och tränar med laget.
– Ramin, förklara vägga, hojtar Andreas Nyberg, en av ledarna ute på plan och syftar på väggspel.
Joakim Karlsson är ytterligare en ledare på plan medan den fjärde, Tobias Staaf, ger sig tid med Corren.
– De lär sig språket väldigt fort. Mer och mer är de med i gänget, det är inget vi och dom, säger Tobias.
Beslutet om ett spelarstopp på 30 behövde aldrig sättas i verket. Nu när träningen bedrivs utomhus finns det mer utrymme och dessutom är killarna inte mer än 27 även om alla är med.
23 av dem har dessutom deltagit i träningsmatcher, så även den delen av beslutet är uppluckrat.
Ska inte alla ungdomar som är med och träna med ÖIK också få spela matcher?
– I mitt eget lag, för grabbar 10 och 11 år, är det definitivt så. På denna nivå är det fortfarande lek. För de äldre ungdomslagen med poängräkning och serietabell lämnar vi lite upp till ledarna själva att bestämma. Den gemensamma uppfattning vi har i klubben är att man måste vara mogen för att spela en tävlingsmatch för att göra det, och då tänker vi inte minst på möjligheten att göra sig förstådd, säger Fredrik Ihrfeldt.