– Känslan av att inte kunna lita på sig själv och vad jag klarar, har varit något av det värsta, säger Ulrika Bjurehed.
För drygt tre år sen drabbades Ulrika av hjärntrötthet och utmattning, en diagnos hos aldrig hade hört talas om.
– Jag har alltid trivts med mitt liv. Jag älskar att vara hemma med familjen, träffa vänner, jag gillar mitt jobb och har haft en aktiv vardag.
När Ulrika drabbades arbetade hon som personlig assistent inom Ödeshögs kommun. Hon sov på soffan i de kläder hon skulle ha dagen därpå för att överhuvudtaget orka ta sig upp och gå till jobbet.
Ulrika sitter vid matbordet i den smakfullt inredda radhuset i Ödeshög, hon blir märkbart påverkad när hon pratar om sitt arbete.
– Jag älskar verkligen mitt jobb och det var nog en stor anledning till att jag inte såg det här komma. Personalbrist gjorde att vi som jobbade blev inbeordrade, ofta med kort varsel och allt med budskapet att det var kris.
Ulrika blev sjukskriven och fick först diagnoserna depression och panikångest.
– Jag tänkte direkt att jag aldrig hade varit deprimerad och försökte verkligen vara tydlig med det.
Trots Ulrikas invändning fick hon antidepressiva utskrivna som senare dubblades för att de inte gav effekt. Senare fick hon även tillägg på ännu en antidepressiv medicin.
– Min hjärna var så trött att jag inte ens kunde köra min bil då jag glömde vart jag var på väg. Jag kunde inte lita på mig själv och den känslan har varit jobbig.
Efter att för andra gången försökt gå tillbaka till arbetsplatsen beskriver Ulrika det som att hjärnan helt klappade ihop.
– Allt ska gå så fort och jag tyckte inte att det fanns någon förståelse för min trötthet, jag upplevde att ingen tog hänsyn till det jag sa.
Efter att ha fått olika fysiska symtom misstänkte läkarna att det kunde röra sig om MS och Ulrika fick göra en magnetröntgen. Där kunde läkarna konstatera att hon haft en stroke.
– De visste inte när stroken hade skett men jag har mina aningar. Den ska inte påverka mig idag har läkarna sagt.
Efter det gjordes en utredning av en neuropsykolog som klargjorde Ulrikas rätta diagnoser. När hon berättar om det får hon tårar i ögonen.
– Jag är så tacksam för den utredningen. Han förklarade hur hjärnan beter sig under en utmattning. Jag fick förståelse för varför jag har svårt att hantera ljud och många människor på samma plats.
När hon fick veta att orsaken var stressrelaterat förstod hon inte hur det kunde vara så.
– När jag fick höra att stress är när kraven är större än resurserna, träffade det mig direkt.
Under sin utmattning började Ulrika skriva ner texter.
– Det blev mitt sätt att få ner mina tankar i en så ordnad form det gick just då. Nu visar jag texterna öppet via Facebook och Instagram på kontot "Kvinnotextarn". Där skriver jag det som dyker upp i huvudet, ofta är det något som berör mig.
Ulrikas bästa återhämtning har varit stallet där hennes sto Mary Ann finns.
– Där kan jag vara utan press eller krav, allt jag gör där är bra. Efter de här åren där känslan varit att jag inte klarar av att leva upp till andras förväntningar är stallet min räddning. Jag vet inte vad jag gjort utan Mary Ann eller promenaderna med hunden Scott.
Framtiden se Ulrika på med försiktiga ögon.
– Jag tänker inte så långt fram. Just nu arbetstränar jag två gånger i veckan vilket känns bra. Jag behöver ha känslan att det jag gör just nu duger och inte tänka på hur det var förut.