Det tog över tre år och 46 protokollförda sammankomster, men nu är den färdig: torpinventeringscirkelns kartläggning av torpen inom Ödeshögs by.
- Det här måste vara en av de längsta cirklarna någonsin, säger deltagaren Lisbeth Linge och skrattar. Jag trodde att det skulle ta högst ett år.
Det var i oktober 2003 som torpinventeringscirkeln drog igång i studieförbundet Vuxenskolans regi. Nio intresserade anslöt sig och har sedan träffats var fjortonde dag i Vuxenskolans lokaler.
- Vi har haft förfärligt roligt och ingen av oss har tröttnat på torpen, säger Linge.
Cirkeln utgick från det gamla byalagets tjugo gårdar. I anslutning till dem hittade man, med hjälp av gamla och nya kartor, ett 60-tal torp som de sedan gav sig ut och letade efter. De som står kvar har fotograferats. Av vissa torp finns bara rester kvar och där har cirkeln satt upp informationsskyltar.
Med hjälp av gamla kyrkböcker och olika arkiv har deltagarna sedan lyckats ta reda på vilka som bott i respektive torp. I vissa fall har man också fått fram historier om de boende och då oftast genom hörsägen.
- Gamla ödeshögsbor är en guldgruva, säger Lisbeth Linge.
Arbetet har resulterat i en bok fylld med bilder, kartor och information om torpen. I måndags lämnade de över två exemplar till Ödeshögs bibliotek. Kommunens kulturchef Magnus Lundberg tog tacksamt emot dem.
- Den här är guld värd för alla kommuninvånare, säger han. Det är viktigt att den här historien skrivs ned och det här är en mycket fin publikation.
Cirkelns deltagare är också nöjda med resultatet.
- Vi är så stolta över det här, säger Mona Söderbäck. Vi trodde faktiskt inte att det skulle bli så här bra.
Bengt Engblom poängterar att sammanställningen inte är fullständig och att de ödeshögsbor som har mer uppgifter om torpen och dess invånare är välkomna att höra av sig.
- Den här boken får gärna växa, säger han.
Efter tre år tillsammans har torpinventeringscirkeln inga planer på att sluta. Istället tänker man nu ta sig an torpen i bland annat Öninge, Sjöstorp och Råby.
- Det här har varit så trevligt så det måste vi fortsätta med, säger Mona Söderbäck.