Efter att ha haft ett otroligt driv att göra skillnad för andra, känner Emma att det har blivit dags att göra skillnad även för sig själv. "Nu är jag mycket mer harmonisk", säger hon.
Emma Ravandoni, 33, är specialistsjuksköterskan som bestämde sig för att förändra sitt liv. Idag bor hon på en vackert belägen gård i Trehörna, ett stenkast från det lilla samhället där hon själv växte upp.
– Det var jätteidylliskt att växa upp här, även om jag i tonåren tyckte att det var långt från allt och verkligen inte uppskattade det, men nu när jag ser tillbaka på det så var det verkligen helt fantastiskt.
Att ha fått möjligheten att växa upp på en sådan här plats betyder mycket för Emma. Att nu kunna ge sina barn samma typ av uppväxt har varit en stor del i beslutet att flytta tillbaka.
– Det är vatten, det är skog och det är lugnt. Alla känner alla, och det är massor av fördelar som vi gärna vill att våra barn ska få uppleva.
I sin roll som onkologisjuksköterska har Emma jobbat både i Stockholm och på Universitetssjukhuset i Linköping. Som nyexaminerad kände hon dock först att det var ett tufft område att arbeta inom.
– Att jobba med cancersjuka patienter kändes både jättetufft, svårt och tungt i början.
Snart insåg Emma att hon inte kände sig redo för den här typen av arbete. Men efter att ha testat sina vingar på andra avdelningar förstod hon att det var på just onkologen hon hörde hemma.
– När jag fick distans till det kände jag att det var just cancerpatienter jag ville jobba med. Jag kände att det är ju det här jag tycker är viktigt.
Emma kände tydligt att hon ville göra något viktigt, något som gjorde skillnad.
– Där var jag då, jag ville känna att jag gjorde skillnad, och det gjorde jag verkligen.
Men varje sak har sin tid. Nu känner Emma att det är dags för henne att ta hand om sig själv, och inte bara om andra.
– När jag jobbade så där mycket kände jag verkligen att ska jag jobba med något som gör att jag är ifrån mina barn hela dagarna, då vill jag göra något som känns viktigt.
– Nu handlar det mer om att nu vill jag inte göra skillnad för andra, nu vill jag göra skillnad för mig själv.
Efter att ha levt ett stressigt storstadsliv med småbarn, mycket jobb och lite tid för att känna efter kände Emma att det var dags att göra något nytt.
– Jag hade gått igenom en skilsmässa då några år innan, och kände att jag ville göra något för mig själv.
Att kunna ge barnen den här typen av uppväxt är värdefullt för både Emma och hennes sambo. Här får de möjlighet att ta hand om och umgås med höns, springa hur mycket de vill på tomten och vara med och sköta hemmaodlingen. Här syns Emma tillsammans med dottern Alny och bonusdottern Märta.
Att få pyssla med blommor är som balsam för själen för Emma. I hemmaodlingen odlar hon flera olika snittblommor.
Valet föll på att söka in till en floristutbildning, något som gjort stor skillnad för Emma.
– Jag har alltid varit kreativ men aldrig riktigt fått utlopp för det. När jag bodde i Stockholm och Linköping var det jobb hela tiden, barnen var små och min exman jobbade natt, så det fanns inget utrymme för varken kreativitet eller att känna efter.
I sitt arbete som onkologisjuksköterska var vardagen inte alltid helt lätt. Nu när Emma får pyssla med blommorna är det som balsam för själen.
– Det är en enorm skillnad mot det jobb som jag haft innan, där allt är bokstavligt talat på liv och död. Här kan man göra fina saker för andra, och det är väldigt harmoniskt för själen.
Nu har halva utbildningen gått, och allt känns rätt ända in i hjärtat.
– Att få pyssla med sådant och att få glädja andra, jag mår jättebra av det.
Och det är just här på gården, tillsammans med sina två döttrar, bonusdotter och sambo, som Emma har hittat sitt lugn. Bland ett helt gäng höns, odlingar där det snart växer egenodlade snittblommor har hon hittat hem – i de vackra Trehörnaskogarna.
– Nu är jag mycket mer harmonisk och känner mig verkligen mer hemma på ett annat sätt. Jag är väldigt tacksam över det.
Här på gården är hönsen en del av familjen. Här syns Alny, 6 år, med sin favorit, kycklingen Örnis som är tre månader gammal.