Max Haglund flyttade till Ödeshög 2020 för att vara nära sin pappa som bor där.
– Jag har öppnat nu, allt är klart, säger Max Haglund, som är glad över sin nystartade studio, Talismania tattoo.
En slingrig väg mellan fälten strax norr om Ödeshög leder fram till det gamla campingområdet i Öninge. Här hyr Max ett hus och hans studio ligger bredvid. Han flyttade hit 2020 för att bo nära sin pappa.
Är det inte en nackdel att studion ligger utanför stan?
– De flesta har ju bil och cykel här. Jag har bara tidsbokning. Sedan är det ju sociala medier som gäller. Förr var det mer bilder på väggarna som man kunde få idéer av. Nu har kunderna uteslutande en tanke om sina tatueringar redan innan.
Max Haglund är inte orolig för konkurrensen mellan tatuerare. "Det finns tatuerare i Motala, Jönköping, Tranås och Mjölby. Men alla har lite olika inriktning".
Han växte upp i Farsta söder om Stockholm. Mamman körde tunnelbana och pappan var ljudtekniker på SF, Svensk filmindustri.
– Jag och min tvillingbror var betong- och nyckelbarn, föräldrarna jobbade och vi fick gå hem själva. Det fanns inga gäng på den tiden, bara någon enstaka bråkstake, så man kunde vara ute och leka.
Hans intresse för att tatuera föddes under tonåren.
– Det var lite punkrock och tatueringar, men inte så seriöst då, man höll bara på och ritade på polare.
När Max var 23 år åkte han till Prag med några kompisar.
– Vi gick förbi en studio som var stängd och på dörren stod det "Tattoo artist Wanted". Jag tog ner skylten, sa hejdå till kompisarna och satte mig för att vänta, skrattar Max. Jag hade en liten ryggsäck med tatueringsutrustning.
Där blev han kvar några år, innan han flyttade till London och sedan USA.
– Mellan 1961-1997 var det illegalt att tatuera i New York och jag kom dit 1998, precis när det blivit fritt. Det tog en kvart innan jag fick jobb.
Max upplevde en kaotisk stämning under de första åren.
– Jag jobbade i Greenpoint, Brooklyn. Det blev ofta tolvtimmars dagar helnätter, många studios stängde 04.00. Vissa nätter hände det inte ett smack, men andra var det fullt ös. På morgonkvisten kunde det komma in någon som skulle tatuera en "Scorpio tattoo" på fyllan.
I Los Angeles tatuerade han en del kändisar. "Där var det rätt vanligt. Jag fyllde bland annat i en ängel på modellen Anna Nicole Smith och tv-stjärnan George Gray gav bra dricks kommer jag ihåg", säger Max Haglund.
Max Haglund beskriver sina tatueringar som en dagbok. Den lilla insektsliknande figuren vid klockan var den första. "När man reste runt så tatuerade man på olika polare. Det är som en dagbok, resesouvenirer".
Har du upplevt någon jobbig situation?
– Ja, i London hände en grej. Jag hyrde en stol i en studio och en kväll blev en man ihjälhuggen inne i lokalen. Det var någon slags uppgörelse, det var skitläskigt. Det var en tuffare miljö runt tatuering på den tiden.
Har tatueringsvärlden förändrats sedan du började?
– Förr var det mer en separat klick människor som tatuerade sig, nu gör alla det.
Efter några år i New York flyttade Max vidare till Arizona, Los Angeles och San Francisco, där han bodde i 16 år. Han beskriver att det finns stora skillnader mellan staterna. "Affärsinställningen är lite olika, i New York är det en tuff värld, i Kalifornien mer 'laid back' och mer välkomnande i San Francisco. Los Angeles är en cool stad, men svår att bo i. Allt är jättedyrt".
Max Haglund visar sin tatuering SFRR, som står för San Fransisco rock´n´roll.
2018 flyttade Max tillbaka till Stockholm efter 23 år utomlands.
Hur var det att komma hem till Sverige?
– Det kändes lite som att folk hade blivit surare än på 90- talet. Det var en chock att komma hem till gråa Sverige, folk i gråa kappor som såg arga ut, skrattar Max.
Han upplevde en stor kulturkrock.
– Svenskar är mycket "in the box" och sedan "jantelagen". Folk är rädda att vara stolta över något och att ge beröm.
Max hade en påtaglig amerikansk accent när han kom hem.
– Folk trodde att jag drev med dem när jag pratade. Hjärnan fungerade på engelska. det tog nog tre veckor innan accenten försvann.
Pandemin gjorde det svårt för Max att jobba som tatuerare. Han utbildade sig till undersköterska.
– Mycket från utbildningen går att applicera på tatuerande, som bemötande, sår och sjukdomar.
Han har även blivit castad till två filmer.
– Jag hade en biroll i en Beckfilm förra året, där jag tryckte ner en kille i en fritös. Jag har även spelat skurk i en Maria Wärn-film. Jag få alltid spela alltid skurk, skrattar Max.
Nu ser han fram emot arbetet med den egna studion.
Max Haglund har många tatueringar, även i ansiktet. Det var inget stort steg för honom. "Nej, det kändes inte som det. Men jag sög nog på karamellen ett halvår innan jag gjorde den. Nu är den en del av mig".