Med snart 35 år som aktiv runt en av Nordeuropas bästa fågelsjöar har Lars Gezelius lite att jämföra med. Det som nu händer har skakat om.
– Det finns anledning att höja ett orons finger. Man blir konfunderad och undrar vart det här ska ta vägen, säger han.
Under ett knappt decennium har Tåkerns vassar börjat krympa rejält. Under de senaste åren verkar accelerationen dessutom ha tilltagit, framför allt i sjöns sydvästra och nordvästra del.
Höjd och täthet minskar och inslag av andra buskar ökar.
– Vi ser det när vi paddlar våra rutter. Man blir faktiskt lite ställd av allt som hänt, kartan får ritas om när det öppnas nya områden som tidigare varit ett vassområde. Det är stora ytor vi pratar om, säger Lars Gezelius.
Den största anledningen till att vassen minskar verkar vara de allt fler grågässen som håller till runt Tåkern. Så sent som hösten 2021 nåddes en ny toppnotering då 29 000 räknades runt sjön. Det ska jämföras med siffror på 13-15 000 på 00-talet.
– Tåkern måste vara grågässens paradis. Här finns miljöer som passar både när den häckar, ruggar (byter fjädrar) och rastar på sin flyttning, säger Lars Gezelius.
I juni-juli kan fler än 10 000 grågäss uppehålla sig i Tåkern för att byta fjädrar, så kallad ruggning. Enligt Lars Gezelius kommer gäss från stora delar av södra Sverige till Tåkern för att genomföra ruggningen.
Fåglarna är då oförmögna att flyga under en period och håller sig gärna gömda i sjöns vassbälten där de äter av årsskotten.
– På så vis förhindrar de ju tillväxten av ny vass. Betas årsskotten ner år efter år ser jag framför mig att hela rotsystemet tröttas ut, säger Lars Gezelius.
Samtidigt tror han att det finns fler orsaker till vassens reträtt.
– Grågässen är kanske katalysatorn, men sen gör nog klimatförändringarna att processen skyndas på ytterligare.
Vad kan man göra för att förhindra att gässen äter vass?
– Man kan säkert prova att stängsla in vissa områden, men framför allt tror jag att någon sorts av förvaltning måste ske av grågässen. Frågan är vem som ska göra det jobbet. Jag ser gärna en samverkan och dialog med berörda intressenter.
Brun kärrhök, rördrom och trastsångare är tre fågelarter som är hårt bundna till vassmiljöer och som har starka fästen i Tåkern. Frågan är vad som händer med dessa i framtiden.
– Just nu går det väldigt bra för dom, vilket kan tyckas motsägelsefullt. Men samtidigt har vi fortfarande kvar stora vassområden som är stabila. Man kan ju undra vad som händer när även de börjar minska, säger Lars Gezelius.
Alla fågelarter råkar inte illa ut, de mader som bildats där vassen försvunnit gynnar vadarfåglar som rödbena och tofsvipa.
– Det finns vinnare och förlorare som i så mycket annat, säger Lars Gezelius.
Han anser att vassen bör få höjd status så att en diskussion kan komma igång kring problemen som finns. Satellitbilder skulle ge en hel del svar på hur beståndet i Tåkern påverkats den senaste tiden.
– Att höja vassen som ett naturvårdsintressant område vore bra, då kan vi titta på en gemensam övervakning. Vi kan bara belysa det vi har sett, men man behöver studera effekter och få fram mer fakta på bordet. Det vore perfekt att engagera universitetet i detta, vad som händer med Tåkerns vass är ett mycket spännande område för forskning, säger Lars Gezelius.