I ena änden finns Orrnäsån som vilar mot dammluckorna. I den andra forsar vattnet ut i Vättern där vågorna slår mot klipporna intill kraftverket. Och på vägen har vattnet passerat en 330 meter lång trätub och bidragit till en elproduktion som räcker för drygt 15 villor varje år.
– Jag gillar att producera el, säger Stig Widell när han visar oss runt på sin egendom som nu nått den fjärde generationen i släkten.
I hagarna runt gården går de drygt 150 dikor och betar på de ytor där vildsvinen inte bökat. I dammen står vattnet som kommer från Visjön stilla och nedanför sträcker sig den flera hundra meter långa tuben ned mot Vättern. Runt halsen bär Stig mobilen i vilken han hela tiden kan ha koll på att kraftstationen snurrar.
I Ödeshög är han en välkänd person. Han är inte bara lantbrukare utan även fritidspolitiker. Dessutom tar han varje år emot elever från årskurs nio som spanar in hans lokala energiproduktion. Förutom vattenkraftverket har han solceller på gårdstaket.
– Jag var tidig med det här. Numera kanske de inte blir lika imponerade, säger han.
Vattenkraftverket rymmer en kulturhistoria som sträcker sig till början av 1900-talet. Vid det laget hade Orrnäsån redan försörjt fyra vattendrivna industrier med energi: två kvarnar, ett sågverk och en spiksmedja. 1918 byggdes kraftverksdammen och en ny kanal. Den forna å-fåran gömmer sig bakom boningshusen ett stenkast bort.
– Det var för att nyttja vattnet bättre. Min morfar som ägde gården på den tiden var också med i arbetet. På den tiden var det egentligen handelsmän inne i Ödeshög som ville ha belysning på gatorna som ville ha kraftverket.
Vid sjöstranden byggdes kraftstationshuset som till stor del står kvar i sitt ursprungsskick. Från början var det Ödeshögs elektriska AB som ansvarade för kraftstationen. El-produktionen togs så småningom över av Motala kraft som sedan lämnade över det till Vattenfall tills det lades ned 1970.
– Men år 2008 drog jag i gång det igen. Det kändes roligt med tanke på den historiska miljön som finns kvar och att min morfar hade dragit i gång det hundra år tidigare.
Men det återstod mycket jobb, berättar han. Kraftstationshuset var härjat av både stormar och dåligt underhåll. Fönster, tak och karmar var trasiga.
– Det var antingen riva eller renovera som gällde.
Det blev det sistnämnda. Han lät också bygga det 330 meter långa träröret – närproducerat förstås av Boxholm produktion – där planka för planka har monterats för hand. Röret bärs upp av några av de stora betongfundamenten som var det enda som fanns kvar av det tidigare kraftverket. När vattnet når kraftstationen har det passerat en fallhöjd på 32 meter från dammvallen. Höjden över havet är cirka 85 meter. Det ger en produktion på 300 000 kilowattimmar per år, berättar Stig:
– Jag säljer allt och det räcker till ungefär 15 villor som har el-uppvärmning. Jag kan inte använda det för egen del. I så fall skulle vi behöva gräva en egen kabel upp till gården och det skulle kosta för mycket. Därför har jag solceller på ladugårdstaket i stället.
Nu siktar han på att bygga ut solcellerna genom att placera ut dem på marken.
– Det är kul att producera energi, särskilt nu när det är brist. Det är en inte jättestor el-anläggning, men det känns fint att kunna säga att man bidrar från sin lilla kant.