I stallet står shetlandsponnyn Hagalyckans Chatrina, ”Cattis”, och väntar.
Det är eftermiddag och skoldag. Det är hög tid att hämta barnen i skolan. Hästen står snällt stilla när mamma Lotta Plejert fäster selen och sulkyn bakom lilla shetlandsponnyn Cattis. Islandshästarna Embla och Fröya tittar på. Hästen Cattis hämtar barnen Linus Strige och Julia Strige när skoldagen är slut i Röks skola.
Familjen bor på ute på Östgötaslätten. Mitt i ett landskap som just nu är ömsom gult färgat av rapsfälten, och illgrönt av stundande råg och vete. De har sitt lantbruk för husbehov. Ett 20-tal får, höns, fyra islandshästar och så shetlandsponnyn Cattis.
Cattis är klar, och vi sätter oss båda på vagnen för att fara iväg med den ovanliga skolskjutsen, en hästkraft stark, mot Röks skola.
– Vi har haft Cattis sedan oktober förra året. Det är cirka 2 km till skolan. Det finns ingen anledning att ta bilen, säger Lotta.
En shetlandsponny ska arbeta. Det mår de bra av, förklarar Lotta.
Även om hon mår bra av motion verkar Cattis så lagom sugen att ge sig iväg från sina kompisar i stallet och hagen. Långsamt går färden. Lotta manar på. Hon smackar med munnen och försöker förmå hästen att trava på lite snabbare.
– Det är ofta så, att det tar dubbelt så lång tid att gå till skolan, än vad det tar när vi åter vänder hemåt, berättar Lotta.
Ju närmare skolan vi kommer desto högre fart får Cattis. Kanske tänkter hon, att snart ska jag få träffa barnen.
Cattis är en cool häst. Framme vid Röks skola kommer Lottas dotter Julia framrusande till Cattis.
– Kom, säger Julia och leder med van hand in hästen på skolgården.
Populärare skolskjuts finns nog knappast. Inne på skolgården möter barnen upp och klappar och kelar med hästen. Mycket bättre påfyllnad av bränsle är nog svårt att finna för en skolskjuts-häst.
Storebror Linus kommer med sin ryggsäck på axeln.
– Det är bra att åka hem med Cattis. Jag skulle kunna åka skolbuss, men det känns onödigt, säger han.
I vinteras spände de fast snowracer efter Cattis.
– Det var roligt. Vi for hit och dit på snön. Det är rätt roligt när man åker fort, säger Linus.
– Ja, det är roligast, att åka fort, håller lillasyster Julia med.
Det är dags att säga hej då till skolkompisarna. Julia hoppar upp på sulkyn och Linus tar tyglarna. Mamma Lotta går bredvid.
De ber mig hoppa upp bakpå, när vi når grusvägen. En bit bort från all biltrafik.
Jag tänker, ska den här lille hästen dra så många personer? Barnen går väl an, men jag som är vuxen?
– Hon är stark, hon kan dra minst fem människor, säger Julia stolt.
Jag hoppar upp på sulkyn och håller mig hårt fast. Åhhh, vad gott det doftar när vi far fram mellan rapsfälten.
Längtan till stallet och hästkompisarna i hagen gör sig uppenbarligen påmind. På vägen hem är hastigheten på Cattis fyra små ben snabbare. Hon pinnar på som attan, och jag är rädd att vi ska köra i diket.
– Ptrrrr, säger både Julia och Linus när de ser att jag är lite skraj. De är inte det minsta rädda.
– Det här går mycket fortare, är roligare och nyttigare för miljön, säger Linus klokt när han leder ut Cattis till hästkompisarna ute i hagen.
I går tog de återigen en ny tur från skolan. I dag är det sommarlov för Julia, Linus och deras alldeles egna hästskolskjuts.