Raleigh och Oliver Klotzek är från USA respektive Tyskland, men har slagit sig ner i Renemo utanför Ödeshög. Här med en av sina svegsvarvar.
Raleigh är från USA, Oliver från Tyskland. De är lite över 30 och träffades för fem år sedan på ett event i England för traditionellt hantverk. Under tiden på resande fot runt i Europa i en orangefärgad skåpbil, höll kurser och besökte medeltidsevent. På det viset kom de till Sverige och här bestämde de sig för att bli bofasta.
Nu bor de i Renemo utanför Ödeshög och där har de sitt företag Wild crafted home, med Instagram- och hemsida där de säljer sina hantverksprodukter. Det röda huset mellan hagar och skog är en slags kursgård för likasinnade personer från runtom i världen.
– Folk frågar varför vi hamnade här, och jag svarar att det bara blev så. För att vi hittade det här stället. Och för att det passar oss, säger Raleigh.
Det är ett tankesätt som ligger bakom deras sätt att leva och arbeta. Bort från slit-och-släng. Tillbaka till naturen och vårt ursprung, ett enklare liv, mer hållbart. Inte särskilt flummigt, men en bit ifrån hur de flesta svenskar lever – medvetet eller omedvetet.
Raleigh och Oliver har bullat upp med några av sina produkter på köksbordet. I helgen ska de ha ännu en workshop hemma i huset i Renemo utanför Ödeshög.
– Vi började med små medel och har lärt oss efter hand. Det är inte produkterna som är det viktiga utan processen, säger Raleigh.
Oliver berättar om känslorna det väcker att ha ett stycke trä som formas under sina händer, med verktyg som man själv tillverkat i sin lilla smedja, och med en svarv som man byggt.
– Jag vet inte exakt vad det ska bli när jag börjar. Det växer fram, säger han.
Raleigh demonstrerar hur det går till att svarva med svegsvarv. De föredrar att svarva i färskt virke som får torka försiktigt så att det inte spricker.
Det är så kallade svegsvarvar (se faktaruta) som är basen i deras verksamhet. De har byggt tiotals till sina workshops. Det är en fottrampad träsvarv som har urgamla anor. Ingen el behövs. Vid en fottrampad bräda är ett snöre fäst och virad runt en axel på svarven. Andra änden är kopplad till ett gummiband av typen bungyjump. Förr använde man en lagom böjlig gren för att få mothåll. Axeln och ämnet till skålen man ska svarva snurrar fram och tillbaka.
De arbetar i färskt virke, som får torka långsamt. Ofta kan de undvika att det spricker genom att torka de färdiga produkterna långsamt och anpassa godstjocklek och metod efter träet.
– Vi undviker att efterslipa. Vi vill ha den lite råa levande ytan, förklarar Raleigh.
Kvastarna binder Raleigh Klotzek av sorghum (durra) som är ett spannmål från bland annat Turkiet. Handtaget binds med ett konstfullt mönster. Men det är ett bruksföremål, poängterar hon.
Även kvastar och borstar som hon binder av sorghum får ett rustikt utseende.
I en gasdriven ässja tillverkar Oliver verktygen som man skär med i svarven.
– Eftersom vi håller kurser för fem-tio personer behövs det många skärverktyg. Det skulle bli dyrt att köpa, säger han.
Raleigh och Oliver bygger svegsvarvarna monterbara. De kan lätt tas isär och lastas in i den brandgula skåpbilen och fraktas till en marknad, eller workshop.
– Vår vision i början var att träffa och sammanföra människor med samma intresse, och så jobbar vi nu, säger Oliver.
Svegsvarven är fottrampad. Ett snöre runt axeln driver svarven. Som mothåll har man numera gummiband. För var det ofta en böjlig gren som drog snöret tillbaka.
Den sociala delen är också viktig för dem. Den här helgen kommer nio deltagare från olika europeiska länder till en workshop som handlar om att tillverka traditionella kvastar och borstar i naturmaterial. De bor och arbetar och byter erfarenheter hemma hos Raleigh och Oliver.
– Delade måltider, vandringar i naturen, samtal och skapande. Vi kallar det "wild craft at home". Det är essensen av vad vi gör och där ingår även till exempel att plocka svamp i skogen, säger Raleigh och visar på en hög med kantareller som de plockat i närheten av hemmet.
I Oliver Klotzeks gasdrivna smedja tillverkar han verktygen som används för att svarva i trä. Det går åt många järn eftersom han och Raleigh har kurser i svegsvarvning. På kurserna kan de vara upp till tio personer.
Inkomster får de av att sälja sina produkter, kvastar, borstar och träskålar, skedar och askar från sin Instagram- och hemsida. De besöker mässor och andra event, och ordnar workshops och kurser. Oliver har också ett deltidsjobb i Motala för att dryga ut ekonomin. Just nu kan man se deras saker på Hemslöjden i Linköping. Tidigare i sommar visade de sitt hanverk i Borkhult, Åtvidaberg.
– Det mesta vi kreerar är tänkt för vardaglig användning. Det ska vara vackert och praktiskt och hållbart, både miljö- och kvalitetsmässigt, säger Raleigh.
Hon tror att det finns en ökande vilja att ha kunskap om sina ägodelars ursprung och deras tillverkningsmetod. Att det ökar prylarnas värde. Ännu mer känslomässigt värde får de om man själv gjort dem, menar hon.
Naturfiber i kvastarna.
– Precis som att vilja veta var det man äter kommer ifrån, kan man sträva efter att känna till den direkta produktionslinjen som ett livsmedel eller ett husgeråd har. Om det dessutom framställts i gemenskap med andra människor, så får produkterna ett socialt sammanhang, säger hon.
Skålar svarvade på svegsvarv. Det är inte tänkta som prydnad utan som bruksföremål, säger Raleigh och Oliver som vänder sig mot vårt moderna prylsamhälle.