Det är ingen brådska, det är en process som får ta sin tid, säger Ulla-Karin Hellsten i Östergötlands Ullspinneri.
– Vi jobbar på övertid, både jag och Börje.
Ulla-Karin ska fylla 73, han 78. Maskinerna finns kvar och fungerar. Men det är inte vem som helst som kan sköta dem.
– Vi får se om det finns någon intresserad, eller om det kan bli ett museum, men det är inte så enkelt.
Ulla-Karins och Börjes barn har varit med i spinneriet under sin uppväxt, men de har andra jobb och Ulla-Karin tror inte att de vill ta över.
– De har jobbat en hel del här, men inget som föräldrar kan kräva av sina barn.
Deras spinneri på landsbygden söder om Ödeshög är ett levande museum. Maskinerna är många och av äldre modell. Här finns kardverk, haspelmaskiner, tvinnare och hålkortsstyrda vävstolar. Och så den gamla spinnmaskinen "Spinning Jenny" som troligen är den enda i landet som fortfarande är i kommersiell drift. Under åren har det varit massor med studiebesök i den trånga lokalen med alla slamrande maskiner. Det är inte tätt mellan spinnerierna i Sverige.
Tiderna har varit skiftande för textilhantverk. På 80-talet när de började var det stort intresse. Sedan kom en dipp, som räddades från ett kanske oväntat håll. I Japan finns ett enormt intresse och det har återkommande rest japanska kvinnor till Stora Åby och haft kurser i Ulla-Karins regi. En japansk kund har under många år köpt in deras ullgarn och betalat stora summor i förskott.
– Nu har jag sagt åt honom att inte göra det mer, säger Ulla-Karin.
Hon och Börje har sedan något år tillbaka slutat att köpa in mer ull, men de har fortfarande en hel del på lager. Och kursverksamheten tänker Ulla-Karin fortsätta med ett tag till. En grupp japaner planerar att komma nästa år.
Hon och Börje märkte ett uppsving under pandemin. Många som satt hemma behövde någon sysselsättning, och det blev en stor efterfrågan på garn. Det blev fler yngre kunder, samtidigt som de äldre ville ha ännu mer.
– Det känns som att det fortsatt även efter att pandemin är över, tycker Ulla-Karin.
Ulla-Karin berättar om en dam i Västra Harg som kom och köpte en fårfilt i somras, en av spinneriets mest kända produkter. Filten var till barnbarnsbarnet – och hon hade köpt en av samma modell till sig själv 1990.
Men vad som ska hända med spinneriet nu vet hon inte. En process är påbörjad. Det har redan hört av sig intressenter som kan tänka sig att ta över.