Konstnären Viggo Carlsen från Danmark började måla tidigt. "När jag var ett och ett halvt år målade "gagger" (ankor) i mammas psalmbok".
– Jag bär alltid hatt. Jag har haft det intresset hela livet, jag tycker det är jättetrevligt. Men i basker känner jag mig inte bekväm, då blir det för mycket konstnär.
Viggo Carlsen bor söder om Ödeshög. En smal grusväg slingrar sig genom skog och betesmark och leder fram till hans ateljé som är ett ombyggt sädesmagasin.
– På sommaren är det ett litet paradis.
Fascinationen för hattar har funnits länge och han sätter ofta på sig en när han lämnar hemmet.
Han har målat i hela sitt liv, men har aldrig gått någon konstutbildning. Han är autodidakt.
– Jag är evigt tacksam att jag sluppit utbildning. Jag har inte blivit påverkad av andra. Min farfar målade en hel del och jag målade mycket hos honom. Han höll på med allt, det har jag också gjort och gått lite i hans fotspår.
Viggo har haft olika ströjobb genom åren för att kunna livnära sig på sin konst.
– Jag är utbildad frisör, som min pappa. Hemma fick jag alltid höra att konst, det kunde man ägna sig åt på fritiden. Och konstnärer var minsann ett konstigt folk, det var lite misär över dem.
Han växte upp i Danmark och flyttade till Sverige som tioåring.
– Usch, usch, usch, det var stort. Att lämna alla vänner och kompisar var inte lätt. Pappa var äventyrslysten och hade hittat ett frisörjobb i Lycksele. Han tyckte det lät skithäftigt, men vi barn ville egentligen inte flytta.
I skolan uppmuntrades Viggo för sina färdigheter i bild.
– Fröken sa att det fanns en i hela skolan som skulle få högsta betyg i teckning, och det var jag. Det blev en sporre för mig.
Viggo ser tillbaka på sin första utställning i Sommen som han hade tillsammans med en keramiker i slutet av 70-talet.
– Vi visste inte hur man skulle hänga tavlor, de hängde på varandra i lokalen. Det kom inte en enda människa de första timmarna. Vi höll på att börja kroka av, då det helt plötsligt började komma folk. Vi sålde alltihop. Jag minns en gubbe som pekade på en tavla och sa: "Jag har sålt skog, vad tar du för den där?".
Han upplever att konstintresset var någonting annat på den tiden.
– Folk var som galna i konst, kön ringlade utanför innan öppning. De var rädda att bli utan. En gång sålde jag 14 tavlor på 20 minuter på ett galleri i Uppsala.
Trots sina framgångar hade han länge haft svårt att kalla sig konstnär.
– Det tog nog 20 år, jag tyckte att det var för ett fint ord i början.
Viggo visar två verk från utställningen i Florence 2011, vilka stilmässigt skiljer sig från hans nuvarande konstuttryck.
Viggo har ställt ut sin konst på gallerier runt om i världen. 2011 skickade han in några verk till Florence Biennale, en internationell konstutställning som arrangeras i Florens vartannat år. Han blev antagen.
– Det var som ett avstamp, efter det började fler att höra av sig.
Det blev utställningar i Toronto, Palermo, New York och Louvren i Paris.
– Det ena drar igång det andra. Det blir ringar på vattnet. På Louvren var det en samlingsutställning, det kändes trevligt.
– New York gillar jag jättemycket. Det är som Frank Sinatra sjunger, det är staden som aldrig sover.
Men trots många spännande upplevelser genom åren är han inte så inne på att prata om allt som varit.
Viggo upplever att han är ganska okänd som konstnär i Östergötland.
– Jag har inte jobbat så hårt för att etablera och marknadsföra mig här, har inte haft tid.
"Det går en röd linje genom allt jag gör, jag tycker att man ska kunna se en tavla på avstånd och se vem som målat den" säger Viggo Carlsen.
Viggo inspireras gärna av naturen både i måleri och skulptur.
Var får du inspiration?
– I allt, det tar aldrig slut. Men jag försöker slita mig ifrån allt och alla, jag vill göra mitt eget och utveckla det så mycket det går.
Nu är Viggo aktuell med en utställning på Gyllene Uttern i Gränna.
– Ska bli jättekul att få träffa lite andra människor. Jag är ju lite insnöad här hemma, skrattar han.
Viggo Carlsen understryker vikten av sambandet mellan konst och musik. "Musik och konst går hand i hand. Jag kan inte måla utan att lyssna på musik och spelar gärna munspel".