Jordbruksmark som ligger på gammal mossmark och sjöbottnar släpper ut växthusgaser.
Kunskapen om detta är i sig inte ny, men nu har Jordbruksverket tagit fram beräkningar som visar att det handlar om stora mängder. Vad det innebär för lantbrukarna är dock för tidigt att säga.
- Vi har ännu inte utarbetat några rekommendationer, betonar Johan Wahlander på Jordbruksverkets bioenergienhet.
Växthusgasutsläppen slutar inte bara för att man slutar odla. Även torvbrytning leder till utsläpp. När vattennivån sjunker frigörs koldioxid.
- Det viktigaste just nu är att detta blir känt. Sedan får vi se vad det går att göra åt själva källan och kostnaderna för detta, säger Johan Wahlander.
Något totalförbud mot odling på mossjordar handlar det inte om, däremot information och eventuellt ekonomiska styrmedel.
Jordbruksverket hoppas att lantbrukarna vill ta ett eget miljöansvar. Exempelvis skulle det vara mer lämpligt att odla vall eller energiskog, istället för spannmål och annat där jorden måste beredas mer.
I Östergötland består sex procent av åkermarken av mossjord, enligt Johan Wahlander, bland annat vid Tåkern och nära Tjällmo.
En hel del av dessa är redan lagda i hövall.
Uppgifterna kommer som en fullständig överraskning för lantbrukaren Hans Fredriksson på Holmens gård. Han tillhör de som brukar mark runt Tåkern, jordar som brukats i hundra år och som frilades i samband med de sjösänkningsprojekt bönderna genomförde.
- Jag undrar mycket över alla dessa miljöbomber som släpps ut, säger Hans Fredriksson.
Innan han är beredd att agera på något sätt vill han se mer exakta beräkningar.
- Som det ser ut just nu går det inte att komma längre. Osäkerheten i beräkningarna för lustgasen är stora. Resultaten kan variera mellan plus 100 procent och minus 50 procent, säger Johan Wahlander.
Klimatberedningen har ett förslag om att Jordbruksverket ska få uppdraget att se över kunskapsläget.
Läs mer i fredagens Östgöta Correspondenten.