– Vänta. Det var det första svenska ord jag lärde mig, berättar Mohammad som tillsammans med 60 andra asylsökande på Vida Vättern har väntat på besked från Migrationsverket i över ett halvår.
Det anrika 50-talsmottellet Vida Vättern ligger så naturskönt att det tar andan ur många besökare. Våren står i full blom, med skir grönska och vitsippshav. På andra sidan E4 konkurrerar en glittrande Vättern om uppmärksamheten.
Stugorna, där de asylsökande bor, ligger längs den populära turistvägen mellan Ödeshög och Gränna.
Men de asylsökande har inte kommit hit för naturromantikens skull.
De har flytt sina hem och familjer för att de kände fara för sina liv. De har flytt i hopp om att kunna bygga sig en ny framtid i Sverige.
De är högutbildade, vana vid att inneha viktiga funktioner i samhället.
De är läkare, piloter, hantverkare, ingenjörer och lärare.
Och de vill arbeta. Men månaderna blir till halvår och snart år. Och inget händer.
– Det är som att bo i ett fängelse, säger Ahmad från Syrien.
Redan i november kom varningen från Migrationsverket: Under 2015 beräknas 80 000–105 000 asylsökande komma till Sverige. Trycket på handläggarna, arbetsförmedlingen, kommunerna och de enskilda boendenas föreståndare kommer att bli mycket stort. Handläggningstiderna fördubblas och bristen på bostäder blir akut.
Det som av tillfälliga besökare upplevs som naturskönt och lugnt, har för de asylsökande blivit en isolering. Flera av de boende på Vida Vättern känner sig nu så desperata att de i helgen inledde en hungerstrejk.
I går infann sig representanter från Ödeshögs kommun och Migrationsverket för att ge svar på alla de frågor som de asylsökande samlat på sig under sin långa väntan.
Bland annat hävdar de att det har saknats tillräckligt med busskort för att de ska kunna ta sig till Ödeshög, Gränna eller Jönköping.
– Här bor vi i en skog, helt isolerade, säger Bassam, syrier som nu bott här i nio månader.
Han lämnade hemlandet när han precis påbörjat sin master i affärsadministration, men han har också en examen som elektroingenjör.
Han är rastlös och har gått ner i vikt sedan han kom till Sverige.
– Jag vill bara börja jobba. Eller i alla fall praktisera, säger han. Ibland pluggar jag svenska, ibland tittar jag på fotboll. Väntan gör mig så stressad och vi får ingen hjälp från kommunen eller Migrationsverket.
Bassam och Feras bor i samma stuga. Vi tar en promenad i omgivningarna tillsammans.
– Sverige är vackert. Att bo vid Vida Vättern några veckor hade fungerat. Men i nio månader, nej, säger Feras.
Vid några tillfällen i vintras gick de in till Ödeshög. Det tog 2,5 timme.
– Att känna att man inte är till någon som helst nytta, det är det värsta, säger Feras som jobbade som ingenjör på säkerhetstjänsten i Syrien.
Jessica Baker, föreståndare och ägare till Vida Vättern, ger en annan bild än de boende.
– Här får de vara ifred, och det är rofyllt för dem som kommer från oroshärdar. De är inte isolerade. Till en början hade vi tre busskort att dela på för 60 personer. Nu har vi ytterligare tre och det räcker, säger hon.
Hon har startat ett förtroenderåd där de boende fått rösta fram kandidater utifrån de åtta nationaliteter, mest syrier, som bor här, precis som i FN. Därför är anläggningen så lugn, säger hon.
I början kom Migrationsverkets representant en gång i veckan. Nu kommer de på grund av tidsbrist bara en gång i månaden.
– Grundplanen är att besöka de olika boendena en gång per vecka. Men vi har inte lyckats hålla det, säger Jonas Doll, tf enhetschef på Migrationsverket.
– Situationen för de boende är mer utsatt på anläggningar som ligger avsides, men vi har ingen möjlighet att välja boenden. Vida Vättern är inte ett optimalt bonde.
De flesta asylsökande har väntat på besked om uppehållstillstånd i nio månader. Mohammed, hans fru och tvååriga dotter har fått avslag enligt Dublinförordningen.
Mohammed berättar att han jobbade som pilot åt försvaret i Sudan. Hans jobb var att transportera VIP-personer. En dag krävde hans befäl att han skulle bomba Darfur. Han har tidigare sökt asyl i Sverige, men tvingades återvända till Sudan när hans fru fängslades. De säger sig båda ha misshandlats i ett sudanesiskt fängelset.
Familjen bestämde sig för att fly tillsammans till Sverige och mellanlandade i Italien. Därför menar Migrationsverket att de ska söka asyl där, enligt Dublinförordningen.
– Allt känns hopplöst och ibland vill jag dö, säger Mohammad.
Till vår förvåning säger Jessica Baker att de asylboende visst får praktisera, något de inte tycks känna till.
Varför har de inte informerats om det?
– Det har väl inte kommit fram från Migrationsverket, säger Jessica Baker.
Hon ska nu sätta in en annons och söka efter praktikplatser till de asylsökande.
Jessica Baker är tacksam över de föreningar och organisationer som kommer till Vida Vättern.
– Här är vi lyckligt lottade med många som är beredda att jobba ideellt för de boende, säger hon.
Enligt Migrationsverket ställs krav på anläggningarna utifrån deras geografiska läge.
Många boende har väntat länge. Kan de ställa krav på aktiviteter och exempelvis busskort?
– Om det inte finns kollektivtrafik ska leverantören ordna med transporter, säger Pierre Karatzian, presskommunikatör på Migrationsverket.
Han förklarar att en asylsökande som klargjort sin identitet, kan få rätt att arbeta under tiden ansökan prövas.
I takt med att handläggningstiderna har ökat har behovet av organiserad sysselsättning vuxit.
– På många boenden pågår redan en bra verksamhet, medan den saknas helt på andra håll. Migrationsverkets generaldirektör har beslutat att myndigheten ska ta fram en handlingsplan som ska ge de asylsökande en meningsfull sysselsättning under väntetiden.
Elisabeth Cobb är en av Ödeshögsborna som ställer upp ideellt. Hon är arg och säger att det finns asylsökande som vill ta sitt liv.
– Flera av dem orkar inte längre och måste få psykologisk hjälp. Det måste gå fortare med beslutet från Migrationsverket och de kan inte leva så här isolerat, säger Elisabet Cobb.
Ett par gånger i veckan kommer hon och flera andra representanter från olika ideella organisationer och kyrkor i Ödeshög till boendet och lär ut svenska bland annat.
– Det är bra att vi får lära oss svenska. Det är nyckeln för mig, säger Rabia.
Hon har tre söner, en på 15 år och tvillingar som är 14 år. Hennes söner är i skolan i Ödeshög. Hon har väntat i åtta månader på besked om asyl.
Annicki Oscarsson, kommunalråd i Ödeshög, ifrågasätter om det klokt att ha ett asylboende så isolerat, och långt ifrån en tätort. Nu har ett integrationsråd startat i Ödeshög. Rådet ska träffas var sjätte vecka och två gånger per år hålls ett möte för alla som är engagerade i flyktingmottagandet. Även de asylsökande själva är då välkomna.
– Vi vill att de asylsökande ska få ett bättre mottagande, med en introduktion om hur det svenska samhället fungerar.
Vilket ansvar har kommunen?
– Först och främst skolgång och sjukvård för barnen på asylboendet.
Hon tycker att kommunen har god kontakt med Migrationsverket.
– Det gäller att vi från kommunen är tydliga. Vilket ansvar vi har, och vad som ligger på Migrationsverket.
Medan samhällsinstanserna söker klarhet i vem som ska göra vad, gör Mohammad det enda han kan. Väntar.