Gruppbostaden huserar sedan mars 2004 i en del av Solgården, i lokaler som tidigare användes som äldreboende. Entrén är separat från Trädgårdsgatan. En dörr skyld av en grönrutig gardin skiljer av till det övriga bostadskomplexet.
-- Vi märker inte så mycket av det. Vi är måna om att Stefan har det bra. Det viktigaste är att de två kontaktmän som arbetar med honom är kvar, säger Yvonne och Anders Blom som är Stefans tvillingbror.
Själva bor de i Linköping, och på det hela taget är de nöjda med hur Stefan har fått det efter flytten.
Visserligen är rummet mind- re, det är ingen komplett lägenhet som tidigare, men personalen och den trygghet den innebär är ändå det avgörande. Rummen är ombonade med privata möbler, det finns kylskåp och pentry.
Faktum kvarstår. Nu är gruppboendet mer som en institution.
Anders Blom minns dock det som var mycket, mycket värre, då när Stefan var liten och fick sitta bakom galler på väggfasta bänkar.
-- Hans mamma kämpade för att hålla sonen hemma tills han var sju år, sedan gick det inte längre, berättar Yvonne Blom.
Tre av de fyra på gruppboendet, Stefan Blom, Janne Karlsson och Peter Karlsson, har hållit ihop sedan de var på institutionen "Gläntan" i Söderköping. Till gruppbostaden i Ödeshög kom de 1991. Alla tre är i 50-årsåldern, och kalasen avlöser varandra.
På sätt och vis verkar de vara riktiga festprissar. Stefan uppskattar fotosessionen och visar det med ett stort leende och viftar med händerna. Janne har ett stort musikintresse, lyssnar gärna på Magnus Uggla och har till och med skaffat en tröja med hans bild på. Peter gillar att kramas ordentligt och länge.
Någon negativ reaktion från dem på sitt nya hem har inte kunnat skönjas, deras handikapp är av sådan art att det skulle vara svårt att avläsa något sådant. Allra mest tillfreds med den nya situationen tycks ändå personalen vara.
-- Det är mycket mer lättarbetat. Vi behöver inte längre laga maten själva. Visst är det mindre lokaler, men de utnyttjas på ett mer funktionellt sätt i stället, säger Eva Karlsson.
Stort plus är dagrummet, där de vistas på dygnets vakna timmar. Terrassen utanför kom också till användning i somras.
Förutom flytten lades även dagverksamheten i form av händelseriket Måsen ner. Nu finns istället Svalan, ett rum dit bland annat vattensängen och mys- fåtöljen flyttat med.
Det finns andra anhöriga som är mycket kritiska mot både flytten och den neddragna dagverksamheten. Kritiken gäller inte personalen, däremot kommunen och socialen.
Socialchefen Bengt Andersson är medveten om detta, och håller med om att det är ett steg tillbaka mot institutionsvård från målet att skapa en så hemlik miljö som möjligt.
-- Vi var tvingade att lägga fram besparingsförslag, och ju närmare sjuksängen man kommer desto svårare är det att spara, säger han.
Cirka en miljon kronor har flytten, neddragningar bland personalen och annat gett som besparing bara under 2004.
-- Vi skäms inte för gruppboendet, är hans uppfattning.