Suzanna är inte ensam violinist i Ödeshögs kyrka i kväll. Medverkar gör även hennes 18-åriga dotter Isolda Correia Lidegran som gör sin femte konsert i Ödeshög. Suzanna har varit på plats ett 15-tal somrar.
– Det känns speciellt att spela i kyrkan här. Då klappar hjärtat lite extra. Det är så många som jag känner igen, släkt och vänner. Och människor som återkommer på konserterna år efter år.
Hon växte upp i en musikalisk familj på landet utanför Ödeshög. Båda föräldrarna spelade och sjöng och båda jobbade som kantor. Suzanna började spela fiol som femåring och flyttade till Norrköping som 16-åring för att gå gymnasiet och efter det studerade hon på musikhögskolan i Stockholm och diplomerades på Det K ongelige Danske Musikkonservatorium i Köpenhamn.
Sedan gav hon sig ut i världen. För att se och lära.
– 1989 fick jag höra talas om ett nytt projekt i Porto där man skulle starta en symfoniorkester. Jag sökte och blev antagen. Fick ett ettårskontrakt.
I dag undervisar hon i fiol på konservatoriet i Porto (där hon ackompanjerar sina elever på piano) och spelar i en kammarorkester med vilken hon rest till en rad länder och spelat, bland annat i Japan, Polen, Italien, Tyskland. Hon har även spelat in en cd med nyskriven portugisisk musik.
– Jag vill helst att att det ska vara så varierat som möjligt. Det är rol i gare då. Ibland spelar jag solo , ibland är det kyrkokonserter. Barockmusik, klassiskt, nyskrivet. Variationen är berikande.
Sedan 1989 har hon bott i Porto, centralt i staden. Men framöver är hon öppen för förändring. Det beror lite på vad som händer med Isoldes utbildning på musikhögskolan i Mannheim.
– De närmaste åren fortsätter väl ungefär som tidigare, kanske blir det lite mer Italien. Lars Forslund har en grupp som ofta spelar där och jag har varit med, bland annat på festivalen i V enedig. I november kommer vi förmodligen till Sverige. Men sen? När Isolde blir klar om några år och Constança flyttar hemifrån då kanske det händer något nytt. Vi får se.
Isolde som går i mammas fotspår har inga direkta drömmar, inte uttalade i alla fall, just nu har hon fokus på flyttning till Tyskland och utbildni n gen. Och kvällens konsert, förstås. Hennes femte.
Suzanna och döttrarna är i Sverige en månad varje sommar, i år från 28 juli till 25 augusti. De gör allt det man inte kan göra i Portugal: går i skogen, badar i insjöar, plockar bär och svamp. Och träffar svenska släktingar.
Om kvällens konsert kan sägas att det lär bli såväl nyskrivet portugisiskt, som svensk schottis och klassiskt.
– När mamma spelar Bach i Portugal så påminner det mig alltid om Ödeshög. För det brukar vi spela här, säger en leende Isolda.
Så räkna med Bach. Och Lidegran s.