- Det är inte själva transporten som är jobbig för grisarna, utan i- och avlastning samt stopp, säger hon. Och det försöker vi minimera.
Charlotte Önnestedt är inte bara grisuppfödare, utan också nyvald ordförande för Swedish Meats riksövergripande förtroenderåd.
I rådet ingår ett 40-tal representanter från organisationens 26 olika regioner i landet, och deras uppgift är att agera bollplank och sakkunnig diskussionspartner åt Swedish Meats styrelse.
- Det är ju vi producenter som äger Swedish Meats i en ekonomisk förening, och följaktligen är det vi som sitter i regionråden, säger hon.
I veckan kom förslaget att lägga ned grisslakten på Swedish Meats anläggning i Linköping. Går det igenom förlorar 200 personer jobbet.
Charlotte Önnestedt ser nedläggningen som ett nödvändigt ont.
Sedan förra "griskrisen" 1998 har den totala grisproduktionen i Sverige minskat med en miljon djur, och ett par tusen producenter har försvunnit inom Swedish Meats organisation. Produktionen är för liten för att det ska gå att behålla slakteriet och samtidigt se till att producenterna får ut tillräckligt med pengar för köttet, förklarar hon.
- Jag beklagar dem som blir av med jobbet, säger Charlotte Önnestedt. Men till syvende og sidst driver det importerade köttet ned priserna, och konsumenterna väljer det billiga. Och vi kan inte bli billigare. De höga djurskyddskraven i Sverige innebär en merkostnad i köttproduktionen jämfört med andra länder.
Åby Storgård har 180 suggor, och producerar 4 000 slaktsvin om året. Här har produktionen inte dragits ned. Hittills går det runt.
- Men vi har kostnadsmedvetenhet i alla led. Här får de inte köpa en låda spik utan att fråga mig, säger Charlotte Önnestedt med ett skratt.
Grisarna på Åby Storgård kommer troligtvis att fraktas till Kristianstad i Skåne när slakteriet i Linköping lägger ned. Det är fyra timmar med transportbil.
- Men övre gränsen för transport är åtta timmar, och vi har ett projekt på gång i Swedish Meats för att förbättra förhållandena vid in- och utlastning, samt vid stoppen. Det är de avbrotten som är jobbiga för djuren.
Charlotte Önnestedt menar på att det var värre för djuren för bara tio år sedan. Ett djur kunde få åka timmavis med stopp efter stopp ute i skogarna, för att en gris här och en gris där skulle hämtas upp.
- Nu strävar vi efter att alltid köra hela billaster för att minimera stoppen. Från Åby Storgård försöker vi alltid skicka minst en hel last per leverans, alltså 60 grisar. Då fraktas de direkt till slakteriet utan stopp. Så länge bilen rullar har grisarna det bra.
Fler regler för att få producenterna att skicka hela laster tror inte Önnestedt på.
- Då är det bättre att stimulera. De som skickar hela laster kan få tillägg i betalningen. Det är på gång i de nya kontrakt som ska skrivas nu.
Charlotte Önnestedt har inte hört särskilt många kommentarer kring nedläggningsförslaget från andra producenter inom Swedish Meats i Östergötland.
- Jag tror vi alla inser inser att vi måste ha upp betalningsförmågan så att vi kan få ut tillräckligt för köttet. Och krismedvetenheten hos producenterna är så klar nu.