– Jag trivs här i Ödeshög. Det finns mycket fint att se runtomkring. Enda felet är väl att det inte går att åka tåg hit. Man måste åka buss, säger Isa som är 21 nu och just gått ut vård- och omsorgsprogrammet på Kungshöga i Mjölby.
På fönsterbänken i hans vindsetta i Ödeshög står ett inramat diplom: ”Utmärkelse för bästa arbetsprestation tilldelas Isa Shudjai”. Resan dit har varit lång och svår, både rent fysiskt men också krävt hårt arbete, motivation och en hel del hjälp från vänner i Ödeshög.
– Är det Margareta som ringt dig? undrar Isa när jag kontaktar honom och ber om ett samtal.
Det var Margareta Karlsson, pensionerad lärare i Ödeshög, som utsågs till Isas gode man när han anlände till boendet hösten 2009. Uppehållstillståndet kom snabbt och Margareta fick fortsätta som hans vårdnadshavare tills han fyllde 18 och ansågs vuxen nog att klara sig själv.
– Det är inte lätt att plötsligt ta alla beslut själv, menar Margareta som är ganska kritisk till hur samhället släpper taget så abrupt. Hur många svenska ungdomar blir utsparkade på egen hand när de blir myndiga? undrar hon.
Efter hemska händelser i Afghanistan när Isa var i tioårsåldern flydde familjen till södra Iran, men tillvaron där var svår. Han försökte arbeta, men utan pass och rättigheter blev han jagad av polisen. 15 år gammal flydde Isa med en grupp människor av olika nationaliteter via Turkiet in i Europa.
Han hamnade på en flyktingförläggning i Malmö några månader innan han kom till boendet i Ödeshög.
Isa tycker att mottagandet i Sverige varit bra. I Ödeshög fick han snabbt vänner och gick på Lysingskolan. Efter nian sökte han sig till vårdutbildning.
– Jag tycker att det är kul att kunna hjälpa andra, det finns också möjligheter att plugga vidare, säger Isa som siktar på att gå sjuksköterskeutbildning efter att han kompletterat ämnet engelska på Komvux.
Margareta Karlsson är imponerad av hans studieresultat.
– Det är fantastiskt, särskilt med tanke på att han nästan inte gått i skolan innan han kom hit, säger hon och berättar att de suttit mycket tillsammans och gjort läxor.
– Jag tror att Margareta är mer stolt än jag själv över diplomet jag fick, säger Isa när vi går en sväng på stan och passerar hemtjänstens lokal där han jobbar i sommar.
Flera som vi möter hejar glatt på honom. Här är han hemma, det är tydligt. Men i höst ska han söka jobb och är medveten om att han kanske måste flytta.
– Jag tycker inte så mycket om att pendla med bussen.
