Trots ekonomiska svårigheter har den nya äldre- och handikapplanen lite med besparingar att göra. Ombyggnaden av äldreboendena är så gott som genomförd. Nu vill socialnämnden sikta in sig på att höja kvaliteten.
Utgångspunkten är att de gamla ska få det så bra som möjligt och att de själva i möjligaste mån ska få påverka denna utveckling, enligt socialchef Bengt Andersson.
-- Allt är ändå inte kopplat till pengar, däremot vore det förmätet om vi helt bortsåg från ekonomin. Men vi hoppas mycket på samverkan med olika frivilligorganisationer. Där tror jag inte vi fullt ut har utnyttjat de resurser som finns, säger Bengt Andersson.
Pensionärs- och handikapprådet är direkt inkopplade i arbetet med den nya äldreplanen. En lärdom från tidigare -- rådet framförde då skarp kritik mot att det fått yttra sig över redan färdigt material.
Arbetet ska bland annat innefatta en genomgång av vad som gäller för äldre- och handikappvården i dag.
-- Vilka valmöjligheter har de egentligen, vill fler ha äldreboende, får de äldre vad de vill ha? Det är några av de frågor vi vill ha svar på, säger Bengt Andersson.
Klart är att det finns ett större omvårdnadsbehov i dag jämfört med förr. Dessutom vill många bo kvar hemma. Det är något Bengt Andersson har fått mer och mer bekräftat i de undersökningar som hittills gjorts.
-- En orsak är säkert att landstingets hemsjukvård blivit allt bättre. Samtidigt är många rädda för att flytta till särskilt boende efter alla vårdskandaler. Möjligen kan det också vara så att maxtaxan har skrämt folk från att flytta hemifrån, säger Bengt Andersson.
Han gläds åt att anmärkningsvärt många är pigga långt upp i åren.
-- Det gäller att sätta guldkant på detta genom samarbete med väntjänsten, kyrkorna och and-ra.
Socialkontoret ligger mitt i Ödeshög i Thunborgska huset. Några trappor upp i samma hus bor Eva och Bengt Fredriksson, 81 år och 84 år gamla. Corren träffar Eva Fredriksson en förmiddag medan hennes man är på korttidshemmet dit han normalt åker två dagar i veckan.
Eva Fredriksson tar hand om sin man som nu, när han blivit till åren, måste få mycket omvårdnad och skötsel. Bengt lider bland annat av kolastma och måste ha kateter. Hon sköter hans medicinering och håller koll på hans hälsa, själv har hon arbetat som läkarsekreterare på lasarettet i Motala.
De möttes 1931 i dansens virvlar i Varberg, som hon säger, och har bott i Ödeshög sedan dess. Tack vare att Bengt Fredriksson kan vistas på korttidshemmet en hel vecka på sommaren kan Eva Fredriksson återvända till minnenas Varberg på semester varje år.
Eva tycks vara mycket nöjd med den hjälp hon får av kommun och landsting.
-- Det finns ingen anledning att klaga även om vi betalar räkningar på runt 2 000 kronor i månaden, därav är 1 572 kronor maxtaxa, säger hon.
Kvällspatrullen hjälper till med uppstigning och läggning morgon och kväll, och Bengt duschas två gånger i veckan. Sköterskan kommer var tredje månad. Bengt får hårvård och fotvård hemma, och en tandhygienist sköter hans tänder var fjärde vecka. Och så trygghetslarmet. Det är nästan det bästa de har kommit på, tycker Eva Fredriksson.
Allt har dock inte varit frid och fröjd på ålderdomen. För fyra år sedan tog Eva och Bengt Fredrikssons son och dotter strid med kommunen, något som också Corren skrev om. Barnen ansåg att deras föräldrar behövde en lägenhet centralt i Ödeshög.
Det ledde så småningom till att det särskilda ungdomsboende som fanns i Thunborgska huset flyttade på sig och paret Fredriksson flyttade in.
Evas bestämda uppfattning är att de äldre ska få lägenheterna i centrum, speciellt de få där det finns hiss.
Största glädjen på ålderdomen är för dem att ha så nära till både barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Alla är bosatta i Östergötland. Visst saknar Eva den tid som varit. Hon och hennes man var utåtriktade, spelade ofta bridge och hade abonnemang på teater och konserter. Förr umgicks de med folk på de stora gårdarna, många av dem är borta numera.
Väntjänsten har hon däremot inte behov av, fastän hon tycker att de gör ett bra arbete. Men det finns andra sätt att lätta upp den grå vardagen.
-- Det är viktigt att fira och sätta guldkant på livet så mycket det går. Vi har haft flera kräftmiddagar och en krabbmiddag på sistone. Jag njuter av Alsace-vin och Bengt tar en snaps emellanåt, även om det sker i mycket små doser.