– Jag hade väl inte en tanke på att flytta till grannkommunen när jag var ung direkt, men så blir det ibland, säger Jessica Svensson.
Hon kommer ursprungligen från Väderstad och flyttade till Ödeshög 1995 när hon träffade sin man Niklas. Sedan tjugo år tillbaka bor de på en gård med femton hektar mark i området Öninge, strax norr om centrala Ödeshög. Bakom boningshuset ligger ett sort gräsbelagt område där paret byggde en camping 2006.
Varför just en camping?
– Tidigare drev min man och jag en Mekanisk Verkstad i Rök, och gick nog då lite in i väggen.
De funderade på om de skulle göra något annat istället.
– Ödeshög hade ingen camping så vi bestämde oss för att starta en. Vi hade först öppet året runt, men det kostade för mycket, så vi hade sedan bara öppet på sommaren.
Paret drev campingen i tio år, det var mycket glädje men också vissa svårigheter.
– Jag är glad att jag gjort det och saknar nog de internationella mötena mest. Men jag hade inte levt idag om vi fortsatt. Man jobbade dygnets alla vakna timmar, från sju till tolv. Det sög mycket energi, varje höst gick åt till att ladda batterierna inför nästa sommaren igen.
Gäster kunde knacka på hos paret mitt i natten.
– Det kunde vara bråk och vi fick försöka reda upp det som en ordningsvakt. Det blev för mycket av allt.
Campingområdet är nu uppstyckat i fjorton villatomter och ytterligare tio är planerade.
– Två hus har precis börjat byggas och några har fått lite förseningar.
När Jessica stängde campingen började hon renovera möbler i sin pappas fotspår.
– Det går jättebra, fler vill nu renovera sina möbler istället för att köpa nytt. Min pappa var möbeltapetserare.
Som vi tidigare skrivit om, blev Jessica nyligen utsedd till årets Johanna i Ödeshög, just för sitt mångbottnade entreprenörskap. Utöver möbelrenovering, hyr hon ut stugor, driver upp växter och utför trädgårdstjänster.
– Växterna började egentligen också med campingen, då jag odlade alla växter till anläggningen. Det var ett sätt att spara pengar.
Jessica beskriver sig som hemmakär, men hade i sin ungdom siktet inställt på en flytt utomlands.
– Jag reste mycket och var en riktig "globetrotter", trodde verkligen jag skulle bo utomlands. Nu lämnar jag knappt "50-skyltarna", jag trivs jättebra här, skrattar Jessica.
När Jessica var au pair i USA, fick hon samtidigt ett erbjudande om ett fotbollsstipendium.
– På den tiden var jag duktig på fotboll. Jag spelade i ett "farmarlag" i USA, så det var inte svårt att vara bäst.
Det skulle också innebära att studera vidare.
– Vetgirig är jag, men att sätta mig vid skolbänken har aldrig lockat. Jag var klar med USA, "Been there done that". Jag ville hem.
Hon ångrar sig inte, men funderar på hur det hade blivit.
– Ibland funderar man på sådana vägskäl i livet, hur det hade sett ut om jag gjort annorlunda.
Väl hemma spelade Jessica fotboll i Väderstad och vidare i division ett i Mjölby Södra och jobbade samtidigt inom vården.
– Jag ville skaffa mig meriter för Polishögskolan. Polis var nog det enda yrket jag kunde tänka mig att läsa till, men det var intagningsstopp på skolan.
Spelar du någon fotboll nu?
– Nej. Fotbollskarriären känns väldig avlägsen.
Nu är sommaren här och Jessica beskriver att hon har svårt för att vara ledig, men kommer vara en del i båten.
– Vi har en gammal motorbåt i Hästholmen. Jag kopplar av på sjön och att bryggsegla är också livsnjutning, det blir härligt.