2019 satte koreografen Gilda Stillbäck upp en dansföreställning i ett kloster i Paris med musik av kompositören Erika Vega. Under processen insåg hon hur filmiskt materialet var. Tillsammans med filmregissören Sofia Norlin, som bor i Paris, började hon fundera på hur det skulle vara att göra en film utifrån koreografi. Tillsammans började de skapa ett möte mellan dans och film med temat kamp, död, hopp och återfödelse. Erika Vega utvecklade parallellt musiken till filmprojektet.
– Meningen var att vi skulle spela in filmen i klostret i Paris, berättar Gilda Stillbäck. Men så kom coronan.
Hon var tvungen att hitta en plats i Sverige och gjorde det av en slump.
– Jag var på husbilssemester med familjen i Vadstena när min man sa att det fanns ett kloster här. När vi kom hit såg jag att det här var ännu bättre än klostret i Paris.
Hon skickade några bilder till Sofia Norlin som höll med.
– Det här är mer dramatiskt. Och när vi upptäckte munkarnas gamla vattensystem här blev det ännu bättre, säger Sofia Norlin.
– Klostret i Paris var ett fungerande kloster och mer organiserat, här är det mer vilt, säger Gilda Stillbäck.
Med ändrade förutsättningar behövde synopsis arbetas om. Under sommaren har en koreografi arbetats fram på plats.
– Det här är en annorlunda danskonsthybrid som det inte går att sitta hemma och skriva koreografimanus till. Vi måste skapa här, säger Gilda Stillbäck, som aldrig producerat film tidigare.
– Genom att filma dansen på plats upptäcker vi berättelsen, säger Sofia Norlin.
När vi ses är filminspelningen i full gång. Under fyra dagar spelas scenerna, som repeterats på plats och provfilmats tidigare under sommaren, in. Nu måste allt klaffa.
– Vi har haft världens tur med vädret varje gång vi har varit här, säger Gilda Stillbäck.
Berättelsen är en slags science fiction i en tidlös tid och skildrar en större kamp med ekologiska förtecken. Det blir en poetisk skildring och frågeställning om samhället dagens samhälle, utifrån tre gruppers perspektiv: de äldre som befinner sig i slutskedet av sina liv, de unga vuxna som kämpar för förändring, och barnen vars framtid vilar i de vuxnas händer.
Filmens teman undersöks fysiskt, rytmiskt, musikaliskt, visuellt, poetiskt och politiskt i mötet mellan de båda konstarterna.
– Dansmässigt vill jag skapa förskjutningar i rörelsen. Det är rytmiskt och koreografiskt men aldrig dans för dansens skull, det är alltid något mer. Varje bild är i hela sin komposition - rörelse, musik, foto, ljus och skugga - meningsbärande, säger Gilda Stillbäck.
Filmen spelas in i svartvitt, med 16 millimeters film med en mycket känd kamera.
– Vi har fått låna den kamera som Sven Nykvist använde när han tillsammans med Ingmar Bergman spelade in Scener ur ett äktenskap, berättar Sofia Norlin som tycker att det ger ytterligare en episk dimension åt dansfilmkonstprojektet.
De berättar att Sven Nykvist och Ingmar Bergman också spelade in en danskonstfilm tillsammans med koreografen Donya Feuer. Även den handlade om arv och generationer.
– Vår film är lite i deras anda, säger Sofia Norlin.
Filmar gör Adam Nilsson som Sofia Norlin redan samarbetat med. Att filma med filmkamera har han gjort tidigare.
– På ett sätt är det enklare än med digitalkamera eftersom man slipper en massa hårddiskar, tycker han. Däremot ser man ju inte resultatet förrän det är framkallat men oftast blir man överraskad på ett positivt sätt.
Vincent Jonsson och Melinda Jacobsson, båda från Norrköping, är två av dansarna som är med projektet. Ingen av dem har gjort film tidigare.
– Det är kul, säger Vincent Jonsson.
– Ja, och det är spännande att följa koreografens konstnärliga process, tycker Melinda Jacobsson.
De berättar att förutsättningarna är helt annorlunda än i vanliga fall. Bara en sådan sak som att de brukar dansa på plana ytor.
– Här rör vi oss murar, gräsplättar och grus, säger Vincent Jonsson. En annan annorlunda sak är alla pauser. För att inte stelna till måste vi hålla igång mellan tagningarna.
Johnny Waldau från Mjölby är veteran, dock inte i filmbranschen utan i Alvastra Krönikespel där han varit med 32 somrar.
– Det här är en helt ny bransch för mig, ler han.
Han är en de amatörer från trakten som utgör den äldre generationen i filmen. Dessutom medverkar barn från Ödeshögs kulturskola.
Nästa år, under Sven Nykvist-året, har filmen premiär. En inofficiell förhandspremiär ska hållas i Ödeshög.