Marianne Andersson (MP) brinner för Vättern och vill stoppa Försvarets skjutningar i sjön.
Hjärtefrågan
Marianne Andersson är bildlärare på Vifolkaskolan i Mantorp. Hon engagerade sig aktivt i politiken inför förra mandatperioden – när hon insåg att många unga människor inte var medvetna om vikten av det politiska arbetet för både demokratin och hela jordklotet.
– Unga människor är engagerade i frågor, men inte i det politiska arbetet. Därför måste vi hitta flera former som ska underlätta och utveckla deras engagemang. Kommunens dialog med de unga och med alla medborgare måste bli bättre, vi ska ta reda på vad de tycker att det är viktigt för dem. Ungdomarna kämpade för att behålla en busslinje till Tranås och de lyckades med det. De arbetar aktivt när något berör dem, säger Marianne Anderson.
Vi besöker henne i hennes gröna hus i Hästholmen där hon bor med yngsta sonen Leo, 19 år. Huset ligger i ett grönt område mellan två vägar. Vättern ligger bara ett stenkast bort. I trädgården har hon börjat odla potatis och några grönsaker, men skördarna är än så länge väldigt blygsamma.
Marianne Andersson är mitt i en intensiv målningsfas inför en utställning. Vättern tar plats även i hennes målningar.
För en miljöpartist är självklart miljön den största hjärtefrågan och det finns några lokala sådana frågor som hon kommer att sätta fokus på. Att Miljöpartiet är litet i Ödeshög och bara har ett mandat i kommunfullmäktige påverkar inte Mariannes kampvilja inför valet.
– Även ett litet parti kan påverka genom att kunna vara med i beslutsprocessen och se vad som händer. Utan oss hade många miljöfrågor aldrig kommit upp, säger hon.
Marianne Andersson är uppvuxen i ett socialdemokratiskt hem och med en pappa som var engagerad S-politiker. Många frågor har diskuterats hemma vid köksbordet när hon var ung och miljön var också viktig i dessa diskussioner.
– Men det slutade alltid att det allra viktigaste är jobb. Jag ser däremot inga motsättningar mellan jobb och miljön. Tvärtom. Det finns hur mycket jobb som helst i det gröna näringslivet, säger Marianne som blev miljöpartist i 30-årsåldern.
Hennes hjärta slår extra slag för Vättern och hon vill kämpa mot Försvarets skjutningar i Vättern och skapa en ännu starkare opinion. Varje år rapporteras det om hur mycket ammunition som hamnar i sjön efter Försvarets övningar, vilket alltid på nytt upprör både de som bor omkring och en stor del av allmänheten. Men skjutningarna fortsätter.
Marianne Andersson bor i ett grönt hus mitt i ett grönt område så som man föreställer sig att en miljöpartist gör.
Gruvan i Norra Kärr som ligger nära Vättern, mellan Ödeshög och Jönköping, är en annan fråga som hon tror att Ödeshögsborna måste ha ögonen på.
– Vi har en gruvgrupp i kommunen som vi måste aktivera. Det finns ett förslag på ändring av Miljölagstiftningen och då är det inte alls långsökt att gruvbolaget skulle kunna få tillstånd att bryta de sällsynta jordmetaller i Norra Kärr, vilket inte är någon bra idé.
Enligt Marianne Andersson finns det många bra "gröna" saker i Ödeshög, som vindkraft och ekologiska bönder. Och detta bör fortsätta utvecklas. Men kommunen behöver en miljöstrateg som skulle kunna stötta företag som jobbar med omställning och som också skulle kunna hjälpa medborgarna med återbruk och anpassning till ett mer hållbart liv – till exempel lära folk att odla.
– Det som vi har ska vi återbruka. Och det ska löna sig. Många av saker som kastas skulle kunna återlämnas vid en återvinningsstation, repareras och användas på nytt, vilket skulle kunna ge jobb till flera. Jag tror på återbruk och dagens generation unga människor tror också på det.