Rosita Andersson anser att kommunen har begått många fel i ärendehanteringen och med sina långtgående krav särbehandlat henne jämfört med andra kennelägare.
Hon ifrågasätter varför nämnden räknar in valpar och unghundar i permanentbesättningen och menar att det i praktiken kommer innebära att hon måste minska antalet hundar jämfört med sitt tidigare tillstånd.
En ledande kennel måste ha en bred avelsbas och hon är inte heller beredd att avliva sina gamla trontjänare. Därför skulle en sådan neddragning innebära en förlust av 20 års avelsarbete inom raserna och en nedläggning av kennelverksam- heten anser Rosita Andersson.
Samtliga hundar är så socialt anpassade att de är fullt hanterbara för utomstående, menar hon och påpekar att de vistas mycket på hundutställningar med många människor, andra hundar och stressig mil- jö.
Där ska de, enligt henne, alltid ha fått de bästa utlåtanden angående mentalitet och tillgänglighet.
Rosita Andersson är av uppfattningen att hon kan klara av så många hundar, eftersom hon har vänner som hjälper henne, och att hundarna får den omvårdnad och motion de behöv-er.
Hon ifrågasätter den rasinformation som finns om hundarna.
Den innehåller många sakfel, framför allt betonar hon att uppgiften om att fila brasileiro skulle ha utrotat ursprungsbefolkningar skulle vara felaktig.
"Jag är den personen med mest erfarenhet av raserna i landet och har eftersträvat att alltid vara ledande på uppfödningen vilket jag anser mig vara från rasernas start i Sverige till dagsläge", skriver Rosita Andersson.
Det enda hon ser som relevant i detta miljöärende är att inga missförhållanden har kunnat påvisas och lämnar ett positivt utlåtande av distriktsveterinären som bilaga.