Hästar som hobby och yrke. Det får några elever på Lysingskolan prova på genom elevens val.
18 elever i olika årskurser på högstadiet har valt ridning på kursen elevens val. De droppar in på ridskolan i små grupper, de flesta klädda i ridbyxor och ridskor. Hälften av dem behöver inte vara ridklädda eftersom de ska mocka, bära hinder och hålla lektion för de andra.
-- Tanken är att de ska få känna efter om det här är något de kan tänka sig att jobba med, säger Vivi Norman, ridlärare hos Alvastraryttarna.
Mikaela Nilsson-Karlsson är en av dem som ska hålla lektion idag. Det blir hennes tredje gång som ridlärare.
-- I början är det lite pinsamt att prata inför alla men sedan kommer man igång, säger hon.
I sadelkammaren samlas alla för en kort genomgång med Vivi. Hon pratar mest om vilken attityd och inställning ridläraren bör ha i sin yrkesroll. Alla elever ska få uppmärksamhet och alla ska få beröm och uppmuntran.
-- En del vill inte bil proffsryttare utan gör det här bara för att det är kul. Men alla är lika mycket värda, eller hur? säger hon.
Nästan alla elever har ridit tidigare men kunskapsnivån varierar mycket.
-- Det är också en lärdom att se utvecklingen hos dem som inte kan så mycket och det är viktigt att berömma dem lika mycket som de som är bra. Det handlar mycket om attitydträning, säger Vivi Norman när vi slagit oss ner inne i klubbstugan.
Eftersom eleverna turas om att rida och vara ridlärare får de så att säga "smaka på sin egen medicin" om de är för hårda mot någon.
-- Det är ett givande och tagande hela tiden, det är inte bara att dundra på.
Idag har "ridlärargruppen" tillsammans bestämt att det ska bli hopplektion. Några bär fram hinder medan den andra gruppen gör i ordning sina hästar. Efter en stunds uppvärmning kan lektionen börja.
-- Ni kan ta galoppbommarna nu, instruerar någon.
Inget händer.
-- Ni måste tala om var bommarna är, säg galoppbommarna på medellinjen, ropar Vivi.
Och då tar ryttarna galoppbommarna en efter en och alla får beröm efteråt.
Josefin Ramevik är en av ridlärarna som står i mitten av manegen. Hon har själv ridit sedan hon var sju år och hon gillar att hålla lektion.
-- Det är roligt för jag lär mig mycket genom att titta på andra. Svårast är att hålla lektion i dressyr för det tycker jag själv är ganska tråkigt, säger hon.
Det är heller inte helt lätt att vara flera stycken som ska instruera samtidigt.
-- Ibland kanske två personer säger samma sak. Och om två pratar samtidigt kan det vara svårt för den som rider att veta vem hon eller han ska lyssna på.
Josefin har hjälpt till lite på nybörjarlektioner och hon kommer troligen att gå en ungdomsledarkurs tillsammans med några andra i gruppen till hösten.
Men i dag har hon inga planer på att bli ridlärare på riktigt.