Flera tusen personer har sett den förra föreställningen ”Refugee story” som han och vännerna från Vida Vätterns flyktingboende och elever på kulturskolan i Ödeshög skapade för ett år sedan. Otroliga 25 framträdanden har det blivit. Med dans, filmbilder och ljudillustrationer berättade de historien om pappan som lämnar sin dotter vid Medelhavets strand för att fortsätta den farliga resan mot ett nytt liv.
Den nya föreställningen heter ”The other way”. Där utspelar sig en del av handlingen i den nordafrikanska öknen där cyniska människosmugglare drar egna fördelar av flyktingströmmen. I lastbilar och jeepar fraktar de människor mot kusten där andra faror väntar.
– Flyktingarna får veta att om de ramlar av den överfulla bilen så blir de inte upplockade, berättar Eslam.
Storyn är färdig och repetitionerna pågår för fullt i kulturskolans lokaler. Den här gången har Eslam samarbetat med Ghaith Saley som är professionell dansare och som jobbat som danslärare i Syrien.
Men det har varit en besvärlig väg. Flera av deltagarna i ”Refugee story” har flyttat ifrån Vida Vättern. De bor på andra boenden eller har fått uppehållstillstånd och hamnat i andra kommuner. Särskilt svårt har det varit att få kvinnliga deltatagare i det nya projektet. Eslam har själv fått klart att han får stanna, han har ansökt om att få bo i Ödeshög och har nu lägenhet i Hästholmen.
På dagarna lär han sig svenska på SFI i Ödeshög. Men han föredrar fortfarande att prata engelska när han ska berätta om sin drivkraft att förklara för svenskarna varför han och tusentals andra personer måste lämna sina hemländer och ge sig ut på en livsfarlig resa.
Exakt när det blir premiär är inte spikat, men det blir senare i vinter i Lysingskolans sporthall. I söndags kunde man få en liten försmak om man besökte kulturfesten i Rödtornet i Vadstena. Där spelade Eslam och hans vänner upp en förlängd scen ur den kommande föreställningen, ett bröllop från Mellanöstern som får de flesta svenska bröllopsfester att blekna.
– Det är skönt att göra något som inte får publiken att gråta, säger Eslam.
Men syftet är förstås inte att skapa förtvivlan, utan att sprida förståelse. I dansen kan han och de övriga blanda olika kulturers uttryck.
– Jag vill visa att olika kulturer kan förenas, inte stöta bort varandra.