-- Det känns jättekul att kvarlevorna har hittats, jag trodde knappt det var sant när de ringde från museet. Det säger Susanne Orrenius, ordförande för Ödeshögs kommuns nätverk inför Birgittajubileet.
Susanne Orrenius har i flera års tid legat på Historiska museet om att leta reda på Ulf Gudmarssons försvunna skelett, med målet att kvarlevorna skulle återbegravas på den plats där den heliga Birgittas make ursprungligen jordfästes: i Alvastra klosterkyrka.
Ett grums i glädjebägaren är att fyndet av skelettet inte automatiskt medför att det blir en återbegravning. Historiska museet har inte tagit ställning till om de vill ge tillstånd till det.
-- Men vi ska försöka trycka på allt vi kan för att få det till stånd, säger Susanne Orrenius.
Ulf Gudmarssons skelett, samt två skelett till som låg i samma grav, avlägsnades från klosterruinen i en arkeologisk utgrävning på 1930-talet, och skickades till Historiska museet.
Ett par årtionden senare hämtades skeletten ut för att undersökas. Sedan försvann benen spårlöst.
-- Uppenbarligen returnerades skeletten inte på ett kontrollerat sätt, säger Anita Kempe som är enhetschef på Historiska museet om hur det kan ha gått till.
När Susanne Orrenius började fråga efter materialet tittade Historiska museet i sina arkivpärmar, utan resultat. Museet har 150 ton benmaterial i sina samlingar, och katalogiseringen har inte alltid varit den bästa genom åren, särskilt bland de äldre delarna av materialet.
Men Susanne Orrenius gav sig inte, och tidigare i veckan tog museets personal den sista utväg de kunde komma på. De åkte ut till museets magasin i Tumba och gick igenom alla fynd från Västra Tollstad socken. Då hittades Ulf Gudmarssons skelett i några påsar, sammanblandat med benen från de två andra människor som hittades i graven.
Tidigare har man trott Ulf Gudmarsson vilade i samma grav som två av hans och Birgittas söner. Men det verkar inte stämma. Enligt den analys som gjordes av benen på 1950-talet, och som aldrig publicerades, verkar de andra benen vara från ett barn och en ung kvinna.
Var de tre skelettens skallar har tagit vägen är ett mysterium.
-- Jag har fått förklaringen att någon anställd på museet kanske fått en ny tjänst på annan ort och då tagit med sig skallarna dit, säger Susanne Orrenius.
Att man hittat Ulf Gudmarssons ben tillsammans med kvarlevorna av barnet och kvinnan väcker nya frågor som Historiska museet gärna vill besvara.
Till exempel kan DNA från Alvastra-benen jämföras med DNA från de prover som nyligen tagits från den heliga Birgittas kvarlevor, för att utröna släktskap.
Och här ligger kruxet med återbegravningen. Historiska museet vill behålla benen ovan jord för analys.
-- Återbegravningen är en fråga för sig, säger Anita Kempe. I ljuset av den tidigare analysen finns det anledning att göra om den. Efter det kan vi i så fall ta ställning till en återbegravning.
Men Susanne Orrenius har en lösning på det också.
-- Vi ska ta kontakt med dem som finansierade analysen av heliga Birgittas kvarlevor och se om vi inte kan komma överens med dem på något sätt om att ordna det före återbegravningen. Det kanske är önsketänkande men vi tänker i alla fall försöka.
Oavsett om museet ger sitt tillstånd till att återbegrava Ulf Gudmarssons kvarlevor, kommer det att bli en ceremoni i Alvastra klosterruin på annandag pingst.
Då placeras den replik av Ulf Gudmarssons gravhäll ut, som tagits fram av nätverket för Birgittajubileet i samarbete med Riksantikvarieämbetet och Historiska museet.
Gravhällen i original finns på Historiska museet i Stockholm, men det har brutits sönder i två delar och kan inte läggas tillbaka.
-- Det känns mer meningsfullt med stenen om benen också är där, tycker Susanne Orrenius. Och gravfriden borde respekteras.