För många är våren lika med ett Ombergsbesök. I år är det annorlunda efter stormen Pers härjningar på skogsbestånden. Corren har pratat med blåsippsplockare, skogsarbetare - och en miljöintresserad lokalprofil.
Viola Griberg ringde till Corren och var halvt förtvivlad.
- Det ser förskräckligt ut mot Hjässatorget och på vägen mot Omberg. Det inte Gudrun fällde tog stormen Per. Det är travar, travar med timmer, man blir ledsen när man ser det.
Vi träffar henne och sambon Lars Gustavsson vid Stocklycke och tar en tur. Båda är vana att röra sig över hela berget.
- Omberg är den finaste platsen på jorden, om det finns någon bättre får man se när man kommer till himmelen, säger Lars Gustavsson.
Desto mer beklämda är de över att se berget så avskalat, även om blåsippsprakten knappast har lidit skada.
På Höje träffar vi Christer Samuelsson och Sverker Svensson från Sveaskog. De och röjningslaget jobbar för högtryck för att rensa, framför allt vid de mest besökta vandringslederna. Södra Omberg har de dock fått lämna för tillfället. Det är alldeles för blött för skogsmaskinerna.
Varningsskyltar finns uppsatta för att påminna att beträdandet av markerna sker på egen risk. De flesta lederna är dock framkomliga. Vid Hjässatorget är det relativt säkert, eventuellt ska de ta några träd till. Värst tog stormen norr om Västra väggar, det är dock inte lika välbesökt som strövområde.
Samma dag är fågelskådaren Gebbe Björkman ute och strövar på berget och gläds över att se fyra, fem gröngölingar. Stormen har skapat ett härligt livsrum för dem, menar Gebbe. Han har liten förståelse för den upprördhet folk känner. De silvergranar som stormen fällt på Omberg har ingen naturlig hemvist där, det är bara bra att de försvinner.
- Många ser det som en katastrof. Det kan det vara, rent ekonomiskt, men inte ekologiskt. Det som hänt kan lika gärna vara positivt. Det skapar död ved för svampar och lavar att växa på. Det borde vara fler stormar och skogsbränder. Det handlar mycket om okunskap. Folk upplever en risig skog som ful och ostädad, de vill ha romantisk John Bauerskog.
Granbarkborren, då?
- De letar efter syndabockar. Att granbarkborren är ett problem beror på att den planterade granskogen är överrepresenterad. Lövskogen står ju kvar, säger Gebbe.
Så olika kan synsätten vara.
Granbarkborren bryr sig knappast där den mornar sig i solen och kryper upp ur trädbarken medan vi tittar på.
- De är pigga, farligt pigga och så här tidigt, säger Christer Samuelsson som inte håller med Gebbe om stormens fördelar.
- Det är värdelöst att inte kunna jobba i sitt eget tempo, det förstör vår planering och arbetsrytm, säger han och suckar tungt med tanke på allt jobb som ska göras och hur de ska hinna.