Vid Hjässatorget sitter en skolklass med sin matsäck och huttrar. Denna torsdag i april har vårvädret gått i baklås.
Samma dag träffas fyra herrar på berget. De har antagit den stora utmaningen att bekämpa granbarkborren utan gifter och utan att beröva berget dess unika naturvärden.
- Nu sätter vi igång de aktiviteter mot granbarkborren som vi i vintras planerade tillsammans med forskare från Sveriges lantbruksuniversitet, säger Per Pettersson, är ansvarig för Ekoparken Ombergs naturvårdsplanering.
De är tämligen nöjda med vädret. Visst får det bli något varmare, dock inte för tidigt. Ju senare granbarkborren svärmar desto bättre. Och för att den ska kunna göra det krävs minst 18 grader i ett par dygn.
- Det här är en mycket speciell situation. Ingen vet hur stort angreppet blir. Sommarens väder avgör mycket, med en kall och regnig sommar blir angreppet lägre, säger Tommy Ek, skogsexpert från länsstyrelsen.
Stormparet Gudrun och Per är inte den grundläggande orsaken till den oroväckande ökningen av skadeinsekten.
Det var istället den varma och sena hösten 2006 som ledde till att en andra generation kunde kläckas samma år.
Det har betydelse när en enda gran kan ge föda åt ofattbara 40 000 till 50 000 granbarkborrar. Och då är alla stormfällda träd en perfekt födoplats för barkborrelarverna. Och när de sedan blir tillräckligt många drar de sig inte för att ge sig på fullt vitala granar.
Sveaskog beslutat att pröva två olika fångstmetoder i samråd med länsstyrelsen och skogsstyrelsen.
Längs Sjövägen har de placerat ut granlegor med virke från den pågående avverkningen. Virket är preparerat med en doft som ska locka barkborrarna att anlägga sina parningskammare.
Vid konventionell bekämpning brukar stockarna även behandlas med insektsmedel.
Här körs stammarna bort istället och ersätts med nya. Det blir Christer Samuelssons ansvarfulla uppgift.
- Jag rekommenderar metoden enbart för skogsbolagen. Vanliga skogsbrukare klarar inte det här, säger Bengt Pettersson från skogsstyrelsen.
För vad händer om skogsbrukaren får ryggskott och inte hinner byta ut stockarna - det törs Bengt Pettersson knappt tänka på. Då är metod nummer två, med plastfällor, säkrare.
Här provar Sveaskog två varianter. Höghusvarianten med hängande balkonger och en med skålar staplade på varandra som med lite fantasi påminner den gamla Mayakulturens stadsbebyggelse.
Inte konstigt att barkborrehannen blir nyfiken när han dessutom får vittring på hondoften i påsen som hänger inuti.
Själv känner jag knappt någonting, möjligen en svag barklukt.