Gunnar Björkman har kallats Gebbe så länge någon kan minnas. Det blev så när någon gjorde ett ord av initialerna GB.
Kikaren och pennan har varit med honom sedan i varje fall de mellersta tonåren dit min egen vetskap sträcker sig. Det var när vi, ganska många i en fältbiologisk gängbildning, började ägna dagar, nätter, månader och år åt Tåkern och fåglarna.
Alla skådade med kikare. Några av oss fotograferade med tidens inte allt för avancerade redskap. Men Gebbe tecknade. Det blev bättre och bättre.
Hur som helst skulle vi alla, om inte lägga kikaren på hyllan, så i varje fall hitta former för att försörja oss. Gebbe slog in på lärarbanan och höll i till 1978 då han tog tjänstledigt.
Sin första utställning presenterade han på dåvarande galleri Bonde i Mjölby. Ytterligare tre gallerier visade påtagligt intresse för hans akvareller.
-- Allt gick åt på utställningarna. Man kan säga att det var ett riktigt smekmånadsår, säger Gebbe som kände sig tvungen att välja mellan skolan och konsten.
Det blev först mitt emellan: halvtid i skolan och halvtid med penna och pensel .
-- Det var inget bra. Jag missskötte nog båda jobben, konstaterar han så här i efterhand.
Gebbe tog steget fullt ut och satsade på måleriet. Han satt först hemma och därefter en tid i en källarlokal. Nu finns ateljén centralt belägen vid kyrkbacken i Ödeshög. Lokalerna har nyligen utökats ordentligt med ett besöksvänligt galleri som gott och väl rymmer en besökande bussgrupp eller normalstor konstförening.
Det började med en penna vid Tåkern. Där tar han fortfarande sina motiv men han ser sig ofta om i Sverige. Kusten lockar och dit räknas Öland och Gotland. Han gillar Marocko och Spanien är spännande.
Snart bär det av till Indien i sällskap med andra ornitologer.
-- Det är yngre skådare som skall ta med sig gubben ut, säger Gebbe och försöker se lidande ut.
-- Skissblocket följer med. Det är alltid spännande att möta en ny kultur med andra färger och andra dofter, säger 25-årsfirande Gebbe Björkman i Ödeshög.