Det märks att det är valtider när vi möter upp riksdagsledamöterna Magnus och Mikael Oscarsson för en lunch i Mjölby. De är precis mellan ett möte om en ny brigad på Kvarn och en intervju med SVT.
Trots en viss längdskillnad går det inte ta miste på att de båda politikerna är bröder.
– Vi är det enda brödraparet i riksdagen, säger Magnus.
– Vi har ju samma efternamn så vi går inte ”under cover”, skojar Mikael. Det är klart att många känner till det. Jag hade suttit i riksdagen i 16 år när Magnus kom in. Hade vi kommit in samtidigt hade det kanske uppmärksammats mer.
Magnus Oscarsson sitter på östgötabänken för Kristdemokraterna. Mikael representerar, trots sin uppväxt i Ödeshög, Uppsala läns valkrets.
– Jag blev kvar i Uppsala efter att gjort värnplikten på F16.
Mikael har sedan fortsatt att intressera sig för militära frågor. Han är ledamot i försvarsutskottet och Kristdemokraternas talesperson i försvars- och utrikespolitiska frågor. Magnus sitter i Miljö- och jordbruksutskottet.
Och trots att vår intervju ska handla om brödernas väg in i politiken halkar de ibland in på politik.
– Försvaret hänger på sätt och viss ihop med vår självförsörjning och Magnus jobbar hårt för lantbruket och bönderna. Med det säkerhetsläge vi har behöver vi bygga upp en förmåga att klara av en kris och i värsta fall krig, menar Mikael.
– När jag började i riksdagen fick jag frågan vilket utskott jag ville sitta med i, säger Magnus. Då låg jordbruk, skogsbruk och landsbygd nära till hands.
Bröderna Oscarsson har växt upp på ett lantbruk och deras föräldrar hade en liten gård med några kor.
– Klockan 12.30 hyschade pappa familjen, för då var det lunchekot och väderleksrapporten på radion, säger Mikael. Det var särskilt viktigt när det var sommar och dags att ta in höet.
– Vi kunde inte haft en bättre uppväxt, menar Magnus. Farfar och farmor bodde på gården och det fanns alltid någon vuxen som hade tid.
– Farfar hade polio och satt i rullstol. Min uppgift var att läsa Östgöta Correspondenten för honom, säger Mikael.
– Vi måste tillskriva vår pappa att vi hamnade i politiken. Vi har alltid pratat samhällsengagemang vid köksbordet. Det var mycket jordbruk, eftersom vår pappa var bonde, säger Magnus.
Pappa Carl-Gustaf Oscarsson var med och grundade Kristdemokraterna i Ödeshög och Mikael säger att de fick med sig politiken med modersmjölken.
– 1966 kom han in i kommunfullmäktige. Då var ingen av oss födda. Men till valet 1970 var jag med som treåring och hjälpte till att hålla i valaffischer.
När det några år senare skulle bildas en ungdomsavdelning i Ödeshög var valet av styrelse självklart.
– Jag var 15 år när jag blev ordförande. Du var väl 12 år Magnus? undrar Mikael.
– Det var bara att hänga på, skrattar Magnus.
Magnus berättar att det fanns ett stort engagemang med innebandyturneringar och skidresor.
– Som ungdom ville man hitta på grejer och ska man vara ärligt så var det inte mycket politik egentligen.
Närheten till Gränna och kontakten med Alf Svensson har betytt mycket för Mikael och Magnus.
– Vissa söndagar åkte vi ned till Alf. ”Bröderna Oscarsson kommer. Sonja, sätt på kaffet.”, brukade han säga, berättar Magnus.
Alf Svensson bekräftade bröderna och tyckte om att de engagerade sig.
– Det är en förmån att vi har fått jobba nära Alf, säger Magnus.
Varje år åker Ödeshögs nior upp till Stockholm för att besöka riksdagen. Magnus minns resan 1986.
– Jag tog moppen in till Ödeshög på morgonen och sedan åkte vi buss upp. Det var en stor dag. Ibland tänker jag ”wow, nu sitter jag själv i riksdagen”.
Tiden i ungdomsförbundet var en bra skola inför kommande politiska uppdrag menar Mikael.
– Jag fick stå i talarstolen för första gången och argumentera. Det var bra träning.
Ofta äter de lunch ihop när de jobbar i huvudstaden.
– Vi diskuterar både politik och personliga saker, säger Magnus.
Mikael förklarar att det betytt mycket att ha brodern i Stockholm under de senaste åren.
– 2016 fick min fru värsta formen av stroke. Hon fick ont i halsen och nacken och blev totalförlamad. Fem månader senare gick hon bort. Magnus var på ett speciellt sätt ett stöd för mig.
Att politiken går vidare till nästa generation Oscarsson är inte helt omöjligt.
– Det finns ett samhällsengagemang, det märks när vi sitter och pratar vid köksbordet. Det är väl ett slags arv. Men om barnen vill engagera sig politiskt är det ett eget val, menar Magnus.