Bara vägen till klosterruinen utanför Ödeshög är en upplevelse, när det faktiskt dimmiga Omberg uppenbarar sig i horisonten. Kvällen är ljum och allt elakt förtal om sällsynt ettriga mygg kommer på skam.
Däremot cirklar morkullan förbi när regissören Mats Huddén, tonsättaren Gunnel Frisk och jag har ett litet försnack.
Kortning fungeradeSpelveckan har gått bra, entusiamen hos de drygt 60 skådespelarna har varit stor och det fungerade att korta föreställningen.
- En förändring jag har gjort är att många repliker gått till barn istället för vuxna, säger Mats.
Det är bara att instämma. Det formligen myllrar av barn och de tar för sig. De medverkar aktivt i handlingen på ett sätt som jag inte minns lika tydligt från förr.
Djävulen, spelad av Martin Swartling, har assisterande småjävlar som med stor nit ser till att syndarna hamnar rätt efter döden.
Tokroligt sättNarren Daniel Modig får förstklassig hjälp av mimande lilla Matilda Johansson och för historien framåt på ett tokroligt sätt.
Självklart möter vi åter drottning Omma, Ulvhild, jätten Blane, Alvastramunkarna och de karnevalistiskt inspirerade dödssynderna.
Den avslutande gemensamma sången får en att åka hem gnolande och rörd av allas, framför allt av barnens, prestationer.
Krönikespelet kändes mer politiskt förr. Budskapet finns ändå kvar: Låt inte guldet och girigheten förgöra jorden.
gunilla.rech@corren.se